10 20 40 60 cm

mittakaava > 60 cm

         
© Copyright: Bilder:

Gösta Sundman: Suomen Kalat (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland), Lauri Urho, Jouko Lehmuskallio, Petri Savola (Uudenmaan ympäristökeskus)

. All rights reserved.

Öring

Salmo trutta

  • Familj: Laxfiskar – Salmonidae
  • Liknande arter: hundlax, lax, puckellax, regnbågsöring, silverlax
  • Storlek: I havet och större sjöar 40–80 cm, 1–10 kg, som mest 15 kg. I bäckar 20–30 cm.
  • Utseende: Öringen är en strömlinjeformad laxfisk vars utseende varierar mycket beroende på omgivningen, rent av så mycket att man tidigare delat in den i underarter eller ekologiska raser. Traditionellt har man gjort skillnad på tre sorters öring: havsöring, insjööring och bäcköring. Numera anser man att det handlar om en art som finns i olika varianter. Öringens analfena har högst 12 fenstrålar, vilket skiljer den från stillahavslaxarna. Havsöringen och laxen är mycket lika varandra, liksom insjölaxen och –öringen. Laxens stjärtskaft är smalare. Det sägs att man kan hålla upp en lax i stjärtskaftet, men inte en öring. Skåran i laxens stjärtfena är i regel tydligare än hos öringen, vars stjärtfena har en nästan rak bakre kant. Hos lekande laxar och öringar kan den här skillnaden emellertid försvinna. Laxens överkäke sträcker sig bara till ögats bakre kant, medan den hos öringen fortsätter längre bak. De tänder som sitter mitt på plogbenet i öringens gom spretar åt båda sidorna, medan de hos laxen sitter i en rak rad. Lekande hanar får krokig käke. Öringen som förökar sig i bäckar förblir liten med stora ögon och trubbig nos, som hos unga öringar. I praktiken är det omöjligt att skilja på en ung öring som är på väg från en å till sjön eller havet och en öring som vuxit sig stor i en bäck utan att skära upp deras buk. Om den har nyligen utvecklade könskörtlar handlar det om en bäcköring.
    Smolten som lever i åarna skiljer sig ännu mer från de vuxna havs- eller insjööringarna än vad de unga öringarna gör. Den skiljer sig från laxsmolt på bröstfenan, som hos öringen ser normal ut men som hos laxen är lång med vass spets. De små laxarnas överkäke sträcker sig bara till pupillen, medan öringens fortsätter bakom ögat.
  • Färg: Havsöringen har silverfärgade sidor och mörk rygg. På sidorna och gällocken finns ett stort antal prickar, liksom under sidolinjen. Laxen har bara få prickar på gällocken och under sidolinjen. Också insjööringen kan ha silverfärgade sidor, men oftare har sidorna och gällocken en brunaktig ton. Runt områdena med mycket prickar kan basfärgen ofta vara något ljusare. En lekande öring mörknar på samma sätt som laxen och det kan vara svårt att avgöra vilken art en lekande fisk tillhör. Då har nämligen också laxen flera prickar, också under sidolinjen, men de är ändå inte så många som hos öringen. Öringen har en stor mängd prickar som sitter jämnt utspridda ända till stjärten, medan de hos laxen är koncentrerade till framdelen. Öringens prickar är dessutom tydligare. En lekande insjölaxhona är sotsvart, medan öringshonan är brun med många, klart urskiljbara prickar.
    Smolten har i regel 10-12 otydliga och ofta sammansmälta stora ovala fläckar och en stor mängd röda prickar med ljus kant på sidan. Fettfenan är rödgul. Röda prickar förekommer ännu hos den unga öringen och hos öringar som leker i bäckarna ännu då de är könsmogna.
  • Lek: Öringen vandrar upp både från havet och sjöarna för att leka i sin hemälv. Laxen föredrar strida älvar, medan öringen kan leka också i mindre åar eller rent av i bäckar. De små öringarna som leker i bäckarna håller sig ofta där under hela sitt liv. De övriga öringarna börjar ta sig upp i åarna för att leka redan under vårfloden och detta fortsätter hela sommaren. Leken sker på grusbotten i strida delar av vattendraget i oktober. Insjööringarna vandrar upp i forsar mellan sjöarna eller i älvar som har sitt utlopp i sjön. Med undantag för de fiskar som leker i bäckarna är vårt öringbestånd i stor utsträckning beroende av utplantering, eftersom uppdämningen av älvar har förstört deras möjligheter att leka.
  • Föda: Ungarna äter plankton och små bottendjur, havsöringen mest strömming, skarpsill och annan småfisk. Insjööringen äter siklöjor, sik, nors, löjor och annan småfisk som lever på öppet vatten. Det händer också att insjööringen tar sig till åar och älvar för att äta insektlarver och ytinsekter, dvs. samma föda som bäcköringen äter under hela sitt liv.
  • Utbredning och livsmiljö: Öringen förekommer i insjöar i hela landet och på alla havsområden. Men eftersom den är krävande i fråga om vattenkvaliteten finns den ingalunda i alla vatten. Öringen kräver rent, svalt vatten med mycket syre, och sådant förekommer bara i stora sjöar, åar och älvar samt i bäckar i Lapplands och i källvattensbäckar längre söderut. De naturliga bestånden leker numera i ett fåtal åar och älvar. Med hjälp av utplantering har man emellertid fört in öring också i många uppdämda älvar och deras mynningar i havet. I motsats till laxen som gör långa vandringar efter föda håller sig öringen rätt stilla. Den tar sig aldrig långt bort från den å eller älv den fötts eller planterats ut i.
Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

National fishing travel site of Finland: www.fishinginfinland.fi


Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page