Mentha x piperita Mentha spicata Mentha longifolia Mentha suaveolens

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Ädelmynta

Mentha x gracilis

  • Familj: Kransblommiga växter – Lamiaceae (Labiatae)
  • Växtform: Flerårig ört. Jordstam krypande, rätt tjock, med korta utlöpare.
  • Höjd: 30–70 cm. Stjälk tämligen upprätt, förgrenad, 4-kantig, gleshårig, glänsande, mörkt rödskiftande.
  • Blomma: Krona något zygomorf, rödaktig, ca 5 mm lång, sambladig, 4-flikig, kal. Den översta fliken bredare än de andra, urnupen i spetsen. Foder radiärsymmetriskt, 5-flikigt, saknar rännor, med 5 tydliga nerver, ofta kraftigt hårigt. Flikar smalt triangulära. Ståndare saknas i allmänhet eller så är de 4 till antalet, alltid kortare än kronan. Pistill saknas ofta, om den finns är den sambladig med 1 stift och 2 märken, med stiftet utskjutande ur kronan. Blomställningen en toppställd grupp av kransställda blommor som utgår från bladvecken och där kransarna är åtskilda och innehåller talrika blommor. Överst i toppen en liten bladrosett.
  • Blad: Motsatta, kortskaftade. Bladskiva rätt oval, med rund bas, uddspetsig, hårig, glest sågtandad.
  • Frukt: Bildas inte eller om de bildas, enstaka 4-delade klyvfrukter.
  • Växtplats: Trädgårdar, potatisland, renar, vägkanter, skräpmark, gårdsplaner, nära husväggar. Kryddört, ibland förvildad.
  • Blomningstid: Juli–september.

Den mest typiska växtplatsen för ädelmynta är gamla bosättningar. Man skall inte ge upp hoppet även om växten man hittat invid torpväggen inte hittas i floran eller inte ens en botaniker lyckas namnge den, ädelmyntorna är nämligen en mycket svårbestämbar grupp av växter. Ädelmynta är ett artnamn som getts åt en hybrid av åkermynta (M. arvensis) och grönmynta (M. spicata). De båda ursprungsarterna är kända för sin mångformighet, vilket gör att diversiteten hos avkomlingarna också är stor. Ädelmynta är i allmänhet steril, men bra på att sprida sig med underjordiska utlöpare. På en plats där arten en gång etablerat sig kan den stanna kvar i många år, också utan någon som helst omvårdnad. Ädelmyntan har spritt sig både genom odling och genom att delar av dess jordstam kommit med i jordklumpen då man flyttat buskar och perenner. En enda individ kan på det sättet ge upphov till en klon som förekommer på ett mycket stort område och där individerna har samma kännetecken. I Finland finns det tre korsningsformer av ädelmynta: finnmynta (var. arrhenii), uudenmaanminttu (var. hirtella) och ädelmynta (var. parviflora). Den gräns mellan Sverige och Ryssland som drogs 1743 kan ännu ses i utbredningen av ädelmynta: vissa av dem hittar man bara på den sida som då tillhörde Sverige, vissa bara på den dåvarande ryska sidan.

Myntorna är mycket mångsidiga nyttoväxter. Alla känner till att de använts som krydda, te och doftämne, men mynta har också framgångsrikt använts som medicinalväxt och till och med som insektgift. De verksamma ämnena i mynta, mentol och karveol är inte helt ofarliga om man tar dem i stora doser men inte i normalt bruk. Den bäst kända råvaran för den mentol som används i tuggummi, cigarretter och teer är pepparmyntan (Mentha x piperita). Förutom pepparmynta så odlas hos oss också grönmynta (Mentha spicata) för användning i bl.a. såser, geléer och sallader, samt gråmynta (Mentha longifolia) och rundmynta (Mentha suaveolens), båda som krydda.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page