© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Ålandsrot

Inula helenium

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 60-200 cm. Stjälken korthårig, grön-violettskiftande-mörkt rödbrun.
  • Blomma: Blommorna bildar 6-8 cm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens blommor gula, kantblommorna tunglika; diskblommorna trattlika, små. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holkfjällen tegellagda i flera rader, de yttre bladlika, äggrunda, utåtböjda, håriga, de inre hinnartade, raka. Blomkorgarna i en gles kvast.
  • Blad: Strödda, med skaft vid basen, de övre stjälkbladen utan skaft, nästan stjälkomfattande. Bladskivan oval, hos basens blad upp till 70 cm lång, hjärtformad bas, tättandad, ovantill sträv, nedtill brunskiftande filthårig.
  • Frukt: Kantig, kal nöt, med hår i spetsen.
  • Växtplats: Nära bosättning, gårdar, parker, skräpmark, vägrenar, åkerkanter, ängar.
  • Blomning: Juli-september.

Ålandsrotens exotiska utseende tyder på att den inte hör hemma i Finland. I slutet av 1700-talet började man i det svensk-finska riket aktivt införa nyttoväxter från utlandet. Ålandsroten var ett sådant fynd och den spreds särskilt till södra och västra Finland. Delarna av det nuvarande Finland som låg öster om Kymmene älv tillhörde då Ryssland, och nyttoväxtprojektet sträckte sig alltså inte så långt. Detta märks fortfarande i de gamla nyttoväxternas utbredning: de påträffas huvudsakligen väster om Kymmene älv. Den nordligaste förekomsten av ålandsrot finns i Mellersta Finland. Den finns mest sannolikt i trädgårdar som tillhör gamla herrgårdar eller prästgårdar, samt deras näromgivning. Den är en livskraftig växt som överlever och rent av sprider sig även om den överges. Den är en av trädgårdens stiligaste växter och lockar dessutom till sig mängder av fjärilar. Växten kan också tänkas intressera katter, eftersom det sägs att den har en lugnande inverkan på möss.

Redan för antikens greker och romare var ålandsroten en viktig medicinalväxt. Jordstammen och rötterna som samlades in på hösten användes mot mask, för vård av lungorna och andningsvägarna, mot katarr, för att försnabba matsmältningen och som antiseptiskt medel vid vården av sår. Växtens tjocka jordstam innehåller rikliga mängder insulinsocker, liksom till exempel svartrot (Scorzonera hispanica) som odlas som rotfrukt. Även ålandsrotens jordstam har använts i köket både som råvara för maträtter och som krydda för sprit. Dessvärre orsakar de verksamma ämnena i jordstammen illamående om större mängder förtärs. I Mellaneuropa och Balkanområdet odlas ålandsrot i stort sett av samma orsaker som på medeltiden.

Ålandsrot påminner om sin östeuropeiska nära släkting strålöga (Telekia speciosa). Även den är en storvuxen, gammal perenn som kan ha klarat sig i decennier i övergivna trädgårdar eller växer som rymling i Södra Finland. Ålandsrot är hårigare än denna art, har något större blommor och blommorna är klargula. Dessutom trivs strålöga i fuktig jord, medan ålandsrot föredrar torra och soliga platser.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page