© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Alaskadunört

Epilobium glandulosum

  • Familj: Dunörtsväxter – Onagraceae
  • Växtform: Flerårig ört. Vid basen övervintringsskott med tjocka blad och resterna av en vissnad bladrosett.
  • Höjd: 50–100 cm. Stjälken oförgrenad-något förgrenad upptill, böjda hår-glandelhår nästan ända nerifrån.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, purpurröd, 6-8 mm lång: 4 kronblad, urnupna i spetsen. 4 foderblad. 8 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 1 märke, märket klubbformat, fruktämnet nedanför kronbladen, endast glandelhårigt. Blomställninen en tät klase med stora blad.
  • Blad: I rosett vid basen och motsatt på stjälken (strödda i blomställningen), utan skaft, nästan stjälkomfattande. Bladskivan rätt brett äggrund, bred bas, kort bladspets, skrynklig, glänsande, mörkgrön.
  • Frukt: Rörlik, 4-rummig, 5–7 cm lång kapsel.
  • Växtplats: Diken, vägrenar, skräpmark.
  • Blomning: Juli-augusti.

Mjölkörten (E. longifolium) och rosendunörten (E. hirsutum) fångar lätt uppmärksamheten också hos en ovan naturobservatör tack vare sin storlek och sina stora blommor. I Finland växer ändå flera lägre dunörter med mindre blommor, och alla har de sina intressanta drag. Till dunörtssläktets nyaste representanter hos oss hör tre inkomlingar från Amerika: alaskadunörten, den amerikanska dunörten (E. adenocaulon) och den vita dunörten (E. ciliatum). De tre arterna kan dela växtplats, och på grund av korsningar kan mellanformer finnas. Alaskadunörten blommar något senare än sina släktingar, fröplantorna ännu senare än exemplar som grott från övervintringsknoppar. Alaskadunörten är kraftigare än de andra arterna, men för att vara säker på arttillhörigheten måste man titta på behåringen hos det rörliknande fruktämnet i blomman. Artens vetenskapliga namn glandulosum, ’glandelhårig’, berättar vilken sorts hår det handlar om. De övriga arterna har i regel böjda hår.

I Finland är alaskadunörten huvudstadsbo. Den första observationen i slutet på 1920-talet gjordes i Helsingfors och arten torde ha spritt sig från planteringar i norra Helsingfors. Från detta spridningscentrum tog den sig sedan vidare. Det nuvarande utbredningsområdet har klara gränser, vilket kan antyda att den sprider sig åt alla håll. Helsingfors är fortfarande centrum för utbredningen, men arten påträffas också närmare Åbo samt här och där i Nyland. Arten verkar trivas i havsklimat, så den har inte spridit sig så långt inåt landet varken här eller i de andra nordiska länderna. Säkrast påträffas alaskadunörten i frodiga diken eller i fuktig lerjord.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page