© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Anis

Pimpinella anisum

  • Familj: Flockblommiga växter – Apiaceae
  • Växtform: Ettårig ört.
  • Höjd: 10–30 cm. Stjälken hårig, ihålig, mellanväggar vid lederna. Väldoftande.
  • Blomma: Konan radiärsymmetrisk, vit, under 5 mm bred (strålblommorna något zygomorfa och större); kronblad 5, urnupna i spetsen, spetsen inåtvriden. Fodret rudimentärt. Ståndare 5. Pistillen uppbyggd av 2 fruktblad, -talig, 2 vid basen sammanväxta stift. Blomställningen sammansatt flock, sidoflockar 7-15. Huvudflocken saknar svepe, sidoflockarnas svepen har strängformade blad eller saknas helt.
  • Blad: Strödda, skaftade, skaftet rännformat. Lågbladens skiva njurlik, sågad-grunt flikig. Stjälkbladens skiva 2 gånger parbladig, de mindre bladparen flikiga.
  • Frukt: 3-5 mm lång klyvfrukt, äggformig, sidorna rätt platta, tvådelad, borsthårig längs med ytan, tydlig ås.
  • Växtplats: Kryddväxt, ibland förvildad nära bosättning, lastningsplatser och skräpmark.
  • Blomning: Juni-augusti.

Anis är en av de äldsta kända krydd- och medicinalväxterna. Den har använts för åtminstone 4000 år sedan i det forntida Egypten, Grekland och Rom. Anisen är okänd i naturligt tillstånd – troligtvis härstammar den ursprungligen från Mellanöstern, men den har redan i ett tidigt skede etablerat sig i Medelhavsområdet. Fortfarande odlas den i stor utsträckning i medelhavsländerna, och dessutom i synnerhet i Bulgarien, södra Ryssland, Indien, Mexiko och delar av Sydamerika. Också hos oss har man odlat anis, men numera bär de utländska stammar vars frön används hos oss inte frukt i vårt klimat. Ändå förekommer arten fortfarande ibland som inkomling i närheten av bosättning.

Från anisens klyvfrukt utvinns en behagligt söt olja som används som medikament och krydda. Oljan används särskilt för att smaksätta alkoholdrycker – till exempel anisette, ouzo, pastis och raki har en smak av anis. Den pimpinell som nämns i gamla texter som krydda för vin och brännvin kan möjligtvis vara anis, men oftast torde det ändå handla om pimpinell, (Sanguisorba minor) – samma namn, som numera givits till anissläktet, har tidigare använts om båda. Anis tillsätts också i många läkemedel för att dölja de övriga beståndsdelarnas obehagliga smak. I rätt dos kan anisoljan också användas som sådan för att dämpa kramper med ursprung i nervsystemet och hjälpa mot gasbildning. Men i stora mängder är anisoljan giftig, särskilt om den inte förvaras lufttätt.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page