© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Bäckveronika

Veronica beccabunga

  • Familj: Grobladsväxter – Plantaginaceae
    (tidigare Flenörtsväxter – Scrophulariaceae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 20–60 cm. Stjälken liggande-uppåtstigande, slår rot vid lederna, köttig, kal.
  • Blomma: Kronan nästan radiärsymmetrisk, blå med mörka strimmor, 5-7 mm lång, sambladig, 4-flikig, hjullik, kort kronpip. Fodret 4-flikigt, flikarna kala. 2 ståndare. Pistillen sambladig, 1 märke. Blomställningen kort, gles klase som sitter i bladvecken. Blomskaftet kortare än stödbladen.
  • Blad: Motsatta, kort skaft. Bladskivan avlång-äggrund, rund spets, köttig, helbräddad eller fint sågad.
  • Frukt: Nästan klotformad, 2,5-4 mm lång, kal, brun kapsel, grunt urnupen i spetsen.
  • Växtplats: Bäckar, diken, dammar, källkomplex, kanaler.
  • Blomning: Juni-september.

Bäckveronikan är mycket sällsynt i vår natur. På Åland är den rätt vanlig, men annanstans är förekomsterna få. Det lönar sig att leta efter arten kring frodiga diken. Särskilt väl trivs den där det nyss grävts eller jorden rörts om på något annat sätt så att vegetationstäcket söndrats, eftersom den inte klarar sig bra i konkurrens.

Att bäckveronikan trivs i en våt miljö syns på den svullna stjälken och de köttiga bladen. Blommorna avslöjar ändå att det handlar om en veronika: kronan har fyra flikar, den är blålila till färgen och har bara två ståndare. Vid solsken breder blomman ut sig så att den lockar till sig bin och blomflugor, men i fuktigare väder är den bara halvöppen och pollinerar uppenbarligen sig själv. Bäckveronikan förökar sig också asexuellt: sidoskotten som utvecklas vid basen lossnar och flyter iväg under växtsäsongen eller senast då huvudskottet dör. Man tänker sig att arten är en forntida inkomling på inlandet, men det är i princip möjligt att den levt någonstans i Nyland också innan människan kom hit. Åtminstone idag är människans verksamhet central för arten: dess favoritplatser växer lätt igen om inga ingrepp sker, och bäckveronikan försvinner. Å andra sidan har människan dragit nytta av arten: de första delarna av skottet håller sig gröna och livskraftiga länge, och har använts mot skörbjugg under vintern och särskilt på våren, som sådana eller i sallader. Man har också prövat den i dekokter mot urinvägsinfektion, troligtvis utan framgång. Det är antagligen artens klotformade frukt som har föranlett idéerna om att den kunde användas mot sådana besvär.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page