Blodklöver
Trifolium incarnatum
- Familj: Ärtvxter– Fabaceae (Leguminosae)
- Växtform: Ettårig ört.
- Höjd: 20–35 cm. Stjälken upprätt, oförgrenad, hårig.
- Blomma: Zygomorf, mörkröd, 9-15 mm lång, sambladig vid basen, fjärilliknande (5 kronblad, varav överst ett segel, vingar på sidorna och nertill en köl formad av två kronblad). Fodret 5-flikigt, brunhårigt. 10 ståndare. Pistillen uppbyggd av 1 fruktblad, 1 märke. Blomställningen en långskaftad, tät, lång klase.
- Blad: Strödda, med skaft och stipler. Bladskivan har tre småblad; småbladen är brett omvänt äggrunda-omvänt hjärtformade, behårade. Stiplerna ovala, trubbiga, med violetta nerver och rödskiftande spets, rätt långt sammanväxta med skaftet.
- Frukt: Sluten balja, hålls innanför fodret.
- Växtplats: Gräsmattor, trädgårdar, åkrar, hamnar.
- Blomning: Juni-augusti.
Det är sällan man ser blodklövern, vilket helt och hållet beror på dess sällsynthet – det är svårt att missa den ståtliga, långsträckta och djupröda blomställningen då växten blommmar. Blodklöver växer naturligt på stora områden i Europa. Den odlas också som foderväxt, näringsväxt för bin och jordförbättrare särskilt i Nordamerika. I Finland används växten sällan inom jordbruket, utan den är en prydnadsväxt och sällsynt inkomling. Ofta smyger den sig in bland gräsfrön eller så har man avsiktligt lagt till den i någon fröblandning.
Det är lätt att skilja blodklövern från våra arter med röda blommor: dess blomställning är långt utdragen, medan rödklöverns (T. pratense) och skogsklövern (T. medium) har klotformade blomställningar. Ibland kan också andra klöverarter påträffas i vår natur, oftast som inkomlingar, ibland odlade som foder- eller trädesväxt.