Lupinus nootkaensis Lupinus nootkaensis Lupinus nootkaensis

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Blomsterlupin

Lupinus polyphyllus

  • Familj: Ärtväxter – Fabaceae (Leguminosae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 60–100 cm. Stjälken i regel oförgrenad, ibland förgrenad då växten blir äldre, med liggande hår.
  • Blomma: Zygomorf, blå-rödblå eller ibland ljusröd, vit eller brokig. 12-14 mm lång, fjärilliknande (5 kronblad, det översta segel, vingar på sidorna och en köl bildad av två kronblad nertill). Fodret har två läppar, den övre klart kortare. 10 ståndare, pistillen uppbyggd av 1 fruktblad, 1 märke. Blomställninen en lång, tät klase i slutet på stjälken.
  • Blad: Strödda, med långt skaft och stipler. Fingerbladig med 9-15 småblad, spetsiga, helbräddade.
  • Frukt: 2,5–4 cm lång, gleshårig, brun balja med 5-9 frön.
  • Växtplats: Trädgårdar, vägrenar, järnvägar, skräpmark. Även som prydnadsväxt.
  • Blomning: Juni-augusti.

Blomsterlupinen börjar vara en så vanlig syn på våra vägrenar på sommaren att få betraktar den som en ny art. Den härstammar ändå ursprungligen från Nordamerikas bergsområden, och till oss kom den uppenbarligen som prydnadsväxt först i början av 1800-talet. Många anser att man borde ha låtit bli att plantera ut den hos oss – blomsterlupinen har spritt sig till de stora vägarnas närområden och trädesmark i nästan hela landet. På grund av växtens storlek hamnar många av våra naturligt förekommande arter i dess skugga, och eftersom den tål torka extremt bra klarar den sig bättre än sina konkurrenter. Dessutom binder rotens mikroorganismer tillräckligt kväve för växtens behov. Lupinen har varit så framgångsrik att den nu hotar delar av den ursprungliga floran. Då den artrika blomsterängen i sitt naturtillstånd förvandlats till ett enformigt blåviolett lupinhav ger inte ens de ståtliga koniska blomställningarna mycket tröst. Ofta skiftar en lupinpopulation i början i flera färger, men så småningom blir den enfärgat blå. Det här har en genetisk förklaring: generna för blå färg är dominanta, jämfört med de för till exempel vitt och ljusrött.

Lupinen har kommit för att stanna i vår natur, men man kan försöka begränsa bestånden genom att gräva upp enskilda exemplar eller slå ner större bestånd med lie. Ifall man klipper av blomställningen innan fröna mognar kan man hindra arten från att sprida sig till nya växtplatser. Lupinens frön har kvar sin förmåga att gro i årtionden, rent av århundraden, så det krävs tålamod ifall man vill bli av med ett etablerat lupinbestånd.

Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page