Dracocephalum sibiricum

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Drakblomma

Dracocephalum ruyschiana

  • Familj: Kransblommiga växter – Lamiaceae (Labiatae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 20-60 cm. Ofta mångstjälkig. Stjälk styv, 4-kantig, nästan kal. Starkt doftande.
  • Blomma: Krona zygomorf, blå-blåröd, 20-30 mm lång, klart längre än fodret, sambladig, 2-läppig, långpipig. Kronans övre läpp 2-flikig, smal, välvd; nedre läpp 3-flikig, mittfliken klart längre än sidoflikarna. Foder 2-läppigt, 5-flikigt, blålilaskiftande med 15 nerver. Fodrets övre läpp 3-flikig, mittfliken klart bredare än sidoflikarna. Ståndare 4, varav 2 korta och 2 långa. Pistill uppbyggd av flera fruktblad med 1 stift, 2 märken. Blomställningen en toppställd, tät, axartad grupp av kransställda blommor som utgår från bladvecken.
  • Blad: Motsatta, de flesta oskaftade. Bladskiva linjär-lansettlik, matt grön, helbräddad med nedböjda kanter.
  • Frukt: 4-delad klyvfrukt.
  • Växtplats: Trädgårdar, branter, åsar. Prydnadsväxt, odlingsrest.
  • Blomningstid: Juli-augusti.

Drakblomman trivs på torrängar, moar och hällmarker. Den är en typisk stäppväxt – i Norden är den antagligen en relikt från tider då klimatet var torrare och kanske mer kontinentalt än nu. Nuförtiden förekommer arten i vilt tillstånd på små områden i nordöstra Norge och södra Sverige. Man hittar inte arten naturligt växande inom Finlands nuvarande gränser, den närmaste förekomsten ligger strax österom östgränsen i trakterna av Ladoga, Onega och i Olenetskarelen. Den odlas också som prydnadsväxt och kan förvildas om bara växtplatsen är lämplig, men spridningsförmågan är begränsad. Också de förekomster hos oss som ter sig naturliga har troligen uppkommit på platser där drakblomman odlats som prydnadsväxt. Drakblommorna är ovanliga i vår natur och vanligen bara tillfälliga gäster. Den egentliga drakblomman (D. ruyschiana) skiljer sig från de övriga arternas släktet som förekommer hos oss genom sina linjära, helbräddade blad; de andra arterna har bredare och sågtandade blad. Dessutom har drakblomman en stark doft, de andra mer eller mindre saknar doft. Förr satte man betydligt större vikt vid blomdoften då man anlade trädgårdar och drakblomman passade då bra in om man ville skapa en speciell doftmiljö.

Släktingen stor drakblomma (D. sibiricum) skiljer man lättast från drakblomman på de sågade, äggrunda bladen.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page