© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Dvärgdunört

Epilobium anagallidifolium

  • Familj: Dunörtsväxter – Onagraceae
  • Växtform: Flerårig ört. Ovanjordiska revor, revorna bladförsedda.
  • Höjd: 5-20 cm. Stjälken oförgrenad, uppåtstigande, kal vid basen, upptill rader med böjda hår, först nedböjd, reser sig då fröna mognar.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, purpurröd, 4-6 mm lång; 4 kronblad, urnupna i spetsen. 4 foderblad. 8 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 1 märke, märket klubbformat, fruktämnet under kronbladen, nästan kal-glest glandelhårig, vid basen även böjda hår. Blomställningen gles klase med 1-3 blommor.
  • Blad: Motsatta (på blomställningarna strödda), kort skaft. Bladskivan ganska oval, trubbig spets, glest lågtandad-nästan helbräddad, kal, mörkgrön, ofta rödskiftande.
  • Frukt: Rörlik, 4-rummig, 2-4 cm lång kapsel.
  • Växtplats: Fjällens snölegor, dalar, sipperytor, källmark, bäck- och åstränder, lundar, vägbankar.
  • Blomning: Juli-augusti.

Dvärgdunört skiljer sig tydligt från våra andra dunörtsarter, även från de fem släktingar som endast växer i Norra Finland. Den är en av de oansenligaste dunörtsarterna: stjälken är i regel bara lika lång som en människas lillfinger och i toppen sitter en eller två blommor. Blommorna ligger nästan mot marken, nära plantans bas, och kronan öppnas helt bara vid solsken. Detta växtsätt beror på att växten, som ofta råkar ut för dåliga väderförhållanden, vill föra sin krona närmare de pollinerare som rör sig nära marken. Då fröna mognar reser sig växten till sin fulla längd, så att den nås av vinden.

Dvärgdunört är en ren fjällväxt som förekommer rikligast på kalfjället. Den kan till och med växa under snölegor som smälter mycket sent, så att den visar sig bara under sällsynt varma somrar. Även om växtligheten på kalfjället är sparsam och omfattar få arter kan det vara svårt att urskilja dvärgdunörten i den mörka mossan. Den kan trots detta täcka kilometerlvida områden med sina jämna men glesa bestånd. På skogbevuxna områden är arten mycket sällsynt och förekomsterna begränsar sig till bäckstränder och skrevor på våt hällmark. Längst söderut växer den på Pallastunturi samt Värrintunturi och Tuntsa i öst.

Det är inte alltid enkelt att skilja dvärgdunörten från den likaså småväxta fjälldunörten (E. hornemannii). De ovanjordiska och relativt storbladiga revorna hos dvärgdunört är ett bra kännetecken. I fråga om unga plantor kan arterna ofta bara skiljas åt genom en titt på behåringen hos det rörformade fruktämnet som finns i kronans bas: hos dvärgdunört har detta både glandelhår och böjda hår i varierande omfattning, medan det hos fjälldunört bara har glandelhår.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page