© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Fältkrassing

Lepidium campestre

  • Familj: Korsblommiga växter – Brassicaceae (Cruciferae)
  • Växtform: 1- eller vanl. 2-årig ört.
  • Höjd: 20–40 cm. Ofta 1 stjälk, ljusstakeaktigt förgrenad vid toppen, tätt korthårig, gråskiftande.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, vit, ca 0,5 cm bred; 4 kronblad, 2-3 mm långa. 4 foderblad. 6 ståndare, varav 4 långa och 2 korta. Pistillen sambladig, 1 stift, 1 märke. Blomställningen en klase som förlängs då frukten bildas.
  • Blad: Strödda, de nedersta vissnar snabbt, stjälkbladen utan skaft, stjälkomfattande, många till antalet. De nedersta bladen har en något flikig bladskiva, de övre äggrund-oval, pilliknande bas, tandad.
  • Frukt: Brett oval, platt, urnupen, vingad på bredden, nästan kal, sträv, 4,5-6 mm lång skida med 2 frön. Skidans skaft utstående, högst så långt som skidan.
  • Växtplats: Åkrar, sandstränder, ibland kvarnar, hamnar, banvallar, vägrenar, skräpmark, fyllnadsjord, soptippar.
  • Blomning: Juni-juli.

Med sin stadiga stjälk och jämnhöga blomgrenar påminner fältkrassingen om en ljusstake med flera grenar, särskilt då de nedersta bladen vissnar. Av våra vanligaste korsblommiga växter påminner arten mest om backskärvfrö (Thlaspi caerulescens) och penningört (T. arvense), vars stjälk ändå är kal, jämfört med fältkrassingens tätt korthåriga. Åtminstone frukterna skiljer arterna åt – hos fältkrassingen är de bara något vingade.

Fältkrassingen torde höra hemma någonstans i södra Ryssland, Kaukasien och Mindre Asien. Hos oss växer arten i sydväst: fynd har gjorts på Åland och i sydvästra skärgården. I inlandet är den rätt etablerad runt Åbo och Nådendal, men den har ibland också påträffats längre norrut. Fältkrassingen har blivit klart ovanligare i Finland, och etablerade förekomster har eventuellt försvunnit helt och hållet. Arten har ändå på vissa områden visat att den kan göra sig hemmastadd på nya platser. Växtplatserna består hos oss av sandiga åkrar, banvallar med grus, landsvägar, hamnar, bergknallar och områden runt kvarnar. En del av förekomsterna är kortlivade på grund av sin natur: fältkrassingen hotas av nytt grus och asfalt samt breddning av körbanorna. Det allt effektivare lantbruket och dess ogräsbekämpning har också lett till att arten försvunnit från en del platser. Paradoxalt nog både främjas och hotas arten av människan. En del observationer har gjorts också utanför människopåverkade miljöer, flera kilometer från närmaste bosättning.

I vår natur förekommer många andra intressanta krassingar, sporadiskt eller mycket lokalt. Vallkrassingen (L. heterophyllum) är en flerårig europeisk växt som påminner mycket om fältkrassingen och som påträffats i sluttningar, vid vägrenar och på gräsmattor i Södra Finland.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page