© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Fältsippa

Pulsatilla pratensis

  • Latinsk synonym: Anemone pratensis
  • Familj: Ranunkelväxter – Ranunculaceae
  • Växtform: Flerårig ört. Kort, upprätt jordstam, något tuvbildande.
  • Höjd: 5–25 cm. Stjälken oförgrenad, hårigt, bladlöst med undantag för bladcirkeln nedanför blomman. Stjälken växer sig längre efter blomningen.
  • Blomma: Hyllet smalt klockformat, rödskiftande mörkviolett, 3-4 cm brett. 6 hylleblad i två spiraler, alla nästan lika stora, med glänsande vit behåring på utsidan. Flera ståndare, gula ståndarknappar. Flera fria pistiller. Blommorna enskilt, slokande.
  • Blad: Bladrosett vid basen, med skaft, skaften behårade, utvecklas efter blomningen. Bladskivan tre gånger parflikig. Flikarna är smala, och ett blad kan ha upp till 150 flikar. De övre bladen sitter i cirkel under blomman, ca 30 st., sammanvuxna vid basen, rätt breda, ett fåtal flikar i spetsen, raka, med vita hår.
  • Frukt: Ca 3 mm lång nöt, med en 5-6 mm lång hårig näbb. Flera tillsammans.
  • Växtplats: Sand- och grusåkrar, vägrenar.
  • Blomning: April-maj.

Backsipporna är stäppväxter som spred sig till vårt land efter istiden på grund av det kontinentala klimatet och den sparsamma växtligheten. Vid den här tiden var de sannolikt lika vanliga här som de idag är på stäpperna i Östeuropa. Då skogarna brett ut sig har backsippssläktets arter blivit mer sällsynta, och de har i första hand överlevt på torra åssluttningar med mycket sol och motsvarande platser. Hyggesbränning, lätt användning som betesmark och andra liknande ingrepp gynnar backsipporna, eftersom de inte trivs bland rik växtlighet.

I vår natur representeras backsippssläktet ursprungligen av två arter, den mycket sällsynta nipsippan (P. patens) och den något vanligare mosippan (P. vernalis). Eftersom fältsippan växer rätt nära vår gräns, på Karelska näset och i Estland, har man länge tänkt sig att den skulle sprida sig också till Finland. Observationer gjordes, men det visade sig ofta handla om utblommade mosippor vars hylleblad efter blomningen hade böjts inåt för att skydda fröna. Men så fann man arten vid en liten väg på en fästningsö i Skärårdshavet, och den blev officiellt en del av den finländska floran. Fältsippans nötter slutar i ett långt, mjukt ”fjun”, med vars hjälp fröna kan flyga och spridas långt från växtplatsen. Liksom hos de flesta av familjens andra arter är fältsippans utbredning inte särskilt koncentrerad, och den förekommer fläckvis, på lämpliga växtplatser långt ifrån varandra. Man kunde tycka att det i Finland finns tillräckligt många åsar och andra gynnsamma växtplatser för fältsippan, och det är fullt möjligt att nya förekomster upptäcks. Ibland kan fältsippan också påträffas i trädgårdar, därifrån den också kan tänkas sprida sig ut i naturen.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj
Träd och buskar i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page