© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Fingerborgsblomma

Digitalis purpurea

  • Familj: Grobladsväxter – Plantaginaceae
    (tidigare Flenörtsväxter – Scrophulariaceae)
  • Växtform: 2-årig ört.
  • Höjd: 0,5–1,5 m. Stjälken oförgrenad.
  • Blomma: Kronan klocklik eller trattformad, något zygomorf, blåröd eller röd, ibland vit eller ljusgul, i regel prickig inuti, 4-5 cm lång, sambladig, mycket grunt 4-flikig, slokande. Fodret 5-flikigt. 4 ståndare, varav 2 långa och 2 korta. Pistillen sambladig, 1 stift. Blomställningen en lång ensidig toppklase med många blommor.
  • Blad: Strödda, med långt skaft vid basen, längre upp allt kortare skaft. Bladskivan oval-lansettlik-äggrund, naggad, undertill tätt filthårig.
  • Frukt: Äggrund kapsel.
  • Växtplats: Steniga sluttningar, skogsbryn, vägrenar, skräpmark och trädgårdar. Prydnadsväxt samt odlingsrest och förvildad.
  • Blomning: Juli-augusti.

Fingerborgsblomman är en populär prydnadsväxt i våra trädgårdar, och i landets södra delar kan den ibland påträffas även som förvildad. Huvudsakligen är den en odlingsrest i gamla herrgårdsträdgårdar och kring lantgårdar, och det är sällan den lyckas sprida sig längre än den ursprungliga odlingsplatsen. Fingerborgsblomman trivs i ett fuktigt havsklimat och har hos oss inte riktigt lyckats etablera sig på sina typiska växtplatser, men redan i Sverige förekommer ute i naturen.

De delar av fingerborgsblomman som växer ovan jord är synnerligen giftiga. Den sägs vara den växt som kraftigast påverkar hjärtat och också små doser kan orsaka allvarlig förgiftning, rent av ventrikelflimmer som leder till döden. Å andra sidan har de digitalisglykosider den innehåller sin plats inom medicinen: blad som samlats in under blomningen utnyttjas fortfarande i tillverkningen av mediciner som används vid vård av hjärtsvikt.

Fingerborgsblommans krona är i regel röd eller blåröd, men ibland också vit. I sydväst, på Åland, har en art med gula blommor lyckats etablera sig även om den är sällsynt, nämligen den gula fingerborgsblomman (D. grandiflora). Den växer i vilt tillstånd i de baltiska länderna, de nordligaste förekomsterna är i närheten av Riga och på Ösel. Hos oss odlas den som prydnadsväxt och från blomrabatten har den sedan spritt sig också till andra sidan staketet.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page