© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Fjällarv

Cerastium alpinum

  • Familj: Nejlikväxter – Caryophyllaceae
  • Växtform: Flerårig ört. Löst tuv- eller mattbildande.
  • Höjd: 5-20 cm. Stjälken liggande-uppåtstigande, hårig-kal.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, vit, ca 1-2 cm bred, 5 kronblad, 9-15 mm långa, ca 1,5-2 gånger foderbladens längd, grunt 2-flikiga. 5 foderblad, spetsiga-trubbiga, ofta håriga, smalt hinnkantade; fodrets bas något kantig. Vanligtvis 10 ståndare. Pistillen sambladig, 5 stift, 5 märken. Blomställningen ett 2-delat knippe med 1-4(-7) blommor; stödbladens hinnkant åtminstone 0,2 mm bred.
  • Blad: Motsatta, utan skaft. Bladskivan (brett) oval-lansettlik-nästan linjär, helbräddad, kal-enkelhårig-ullhårig, ofta även glandelhårig, i regel ganska tunn, ibland något porös.
  • Frukt: Cylindrisk, avsmalnande mot spetsen, böjd 7-16 mm lång kapsel som öppnas i 10 flikar.
  • Växtplats: Hällmark, branter, grusmark, fjällsluttningar, hedar, ängar, åstränder, sandbankar, stränder, vägrenar.
  • Blomning: Juni-augusti

Kaavis serpentinras av fjällarv är akut utrotningshotad och Mellersta Lapplands serpentinraser är nära hotade.

Fjällarv finns i många olika varianter och hos oss urskiljer man tre underarter: vanlig fjällarv (ssp. alpinum), ullig fjällarv (ssp. lanatum) och kal fjällarv (ssp. glabratum). Särskilt mängden och fördelningen av hår skiljer dem åt. Extremerna beträffande hårighet utgörs av kal och ullig fjällarv, som ibland betraktats som olika arter. I regel förekommer underarterna enskilt, men mellanformer förekommer och ibland är det omöjligt att avgöra vilka underarter växterna i ett blandat bestånd tillhör.

Speciella kännetecken för fjällarv är de enkelhåriga skaften, bladen och foderbladen. Huvudsakligen växer den ovanom fjällens trädgräns på torra ängar, hedar och sandbankar, men har även spridit sig till fjällens björk- och barrskogar där den ibland kan påträffas i klippbranter. Vanlig fjällarv är lättodlad och ibland ses den i trädgårdar som stenpartiväxt. Ullig fjällarv har stjälkar och blad som är tätt lång- och vithåriga, vilket är typiskt för växter hemmahörande på torra och soliga platser. Den är rätt sällsynt i Norra Lappland och Kuusamo där den växer på klipphyllor och grusmark, men ett bestånd finns till och med söder om Finska viken, nära Tallinn i Estland. Den nästan hårlösa kala fjällarven delar sällan växtplats med andra underarter – troligtvis har de olika ekologiska preferenser. Kal fjällarv föredrar hällmark rik på magnesium eller kalk, och växer ofta just ovanför trädgränsen eller i fjällens björkdungar. Den kan också påträffas långt från fjället, ända nere i Mellersta Finland. De exemplar av kal fjällarv som växer annanstans än på fjället har nästan alltid små blad och är sirliga samt växer på extremt basiskt magnesiumsilikat, så kallad serpentinhäll.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page