© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio, Kari Pihlaviita. All rights reserved.

Fjällfibblor

Hieracium sect. Alpina

  • Familj: Cikoriaväxter – Cichoriaceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört. Saknar utlöpare.
  • Höjd: 8–20 cm. Stjälken vanligtvis oförgrenad, tätt lång- och mjukhårig, även glandelhårig.
  • Blomma: Blommorna formar 1-2 cm långa blomliknande blomkorgar som skyddas av holkfjäll (ibland öppnas blomkorgen inte). Blomkorgens blommor gula, tungliknande, korthåriga och 5-tandade i spetsen. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holkfjäll i flera rader, tegellagda, olika långa, tätt vit-gråhåriga, brunskiftande gröna. Vanligtvis 1 blomkorg i toppen på stjälken.
  • Blad: I rosett vid basen och strödda längs stjälken. Många rosettblad, 1-2 stjälkblad med skaft, små. Bladskivan tungliknande-smalt omvänt äggrund, avsmalnande vid basen, helbräddad-grunt glestandad, tätt lång-, ljus- och mjukhårig på båda sidorna, undertill dessutom ofta stjärnhårig.
  • Frukt: Jämntjock-avsmalnande, fint knottrig, rödbrun 3-4,5 mm lång nöt, ringliknande kant och något brunskiftande hårpenslar i spetsen.
  • Växtplats: På kalfjällets grusmarker, blockjord, hällmark, hedar, åstränder, i skogsområden på åsträndernas hällmark eller sandbankar.
  • Blomning: Augusti-september.

Hökfibblornas stora släkte har spridit sig till hela Finland och även fjällen har fått sin egen art. Den stora mångfalden beror främst på att de förökar sig apomiktiskt, det vill säga frön bildas utan befruktning. Det har lett till en stor mängd mutationer och så kallade småarter, som skiljer sig från varandra i viss mån och som förs samman till större artgrupper. Mutationer har lett till att fjällfibblorna består av ett tjugotal småarter.

Fjällfibblorna skiljer sig från andra hökfibblor i och med att de nästan alltid bara har en blomkorg. De gula blomkorgarna är ändå tillräckligt stora för att väcka fjällvandrarens uppmärksamhet i det karga landskapet – undantaget utgörs av en småart vars blomkorgar inte alls öppnas. Fjällfibblorna verkar sky näringsrik mark, så blommorna gläder den som rör sig på platser med sparsam vegetation. Den växer här och där på hedarna i de lappländska fjällen, på ängar invid bäckarna, på sandbankar och grusmark, men populationerna är aldrig särskilt stora. På öppna platser med få träd kan den påträffas också nedanom skogsgränsen.

På kalfjället kan man ta miste på fjällfibblor och höstfibbla (Leontodon autumnalis). I Lappland växer nämligen en variant av denna från gräsmattorna bekanta växt som bara har en blomkorg, helbräddade blad och mörka hår. Kalfjället har också sina egna små och härdiga maskrosarter (Taraxacum), som inte påträffas annanstans. I fråga om blomkorgens färg, även om inte i storlek, tävlar fjällfibblorna även med fjällarnikan (Arnica angustifolia). Denna korgblommiga växt är ändå sällsynt och påträffas på näringsrika marker. Dess diskblommor mitt i blomkorgen är trattlika.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page