© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Fjällkattfot

Antennaria alpina

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 2-20 cm. Stjälken oförgrenad, gleshårig-täthårig. Bildar revor. Bildar mattliknande bestånd.
  • Blomma: Växten är tvåbyggare (han- och honblommorna på olika exemplar), hanväxter mycket sällsynta. Blommorna bildar blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens kantblommor saknas; diskblommorna rörformade, vita. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 märke, 2 stift. Holkfjällen tegellagda, basen grönskiftande, hårig, spetsen hinnartad, ofta ojämnt tandad, lansettlik och avsmalnande i spetsen (honplantor) eller ovalt tunglik med rundad spets (hanplantor), grönskiftande-mörkbrun. 3-7 blomkorgar i en tätt nystanliknande eller smalt kvastlik grupp, blomkorgarnas skaft vanl. korta, ibland långa.
  • Blad: I rosett vid basen och strödda på stjälken. Rosettbladens skiva rätt smalt omvänt äggrund, vass- och uddspetsad, kal-täthårig. 5-11 stjälkblad, bladskivan smalt lansettlik, hos de övre med ganska lång udd.
  • Frukt: Nöt med hår i spetsen.
  • Växtplats: Hedar, ängar, branter, vallar, blockfält och snölegor på kalfjället.
  • Blomning: Juni-augusti.

Fjällets hårda klimat leder till att många blommande växter tvingas ta till ovanliga lösningar för att kunna leva vidare. Fjällkattfot kan bilda frukt utan befruktning: detta fenomen kallas apomixis och förekommer även hos vissa andra korgblommiga växter samt hos en del andra familjer. På grund av detta är de nya plantorna kopior av honplantan med undantag för spontana mutationer, som sedan även de förs vidare. Resultatet är en mängd självständiga, olika linjer: fjällkattfot är en gruppart, vars extremer, det vill säga den helt och hållet täthåriga grå fjällkattfot (A. canescens) och den nästan kala men glandelhåriga grönkattfot (A. porsildii) har skiljts åt till olika arter. Den egentliga fjällkattfoten omfattar då de former vars blad är rätt kala ovantill och nedantill håriga.

Eftersom den apomiktiskt förökade tvåbyggarens avkomlingar är helt identiska med honplantan kan fröna förstås inte utvecklas till hanplantor. Dessas antal har därför minskat och arten är nästan helt ”kvinnodominerad”. Hanplantor och därmed bestånd som förökar sig könligt förekommer bara på en del platser. I Finland växer främst honplantor, men åtminstone i Kilpisjärvi kan hanplantor påträffas. Gruppens arter är hos oss vanligast just på storfjällen i nordvästra Lappland. I trakten kring Enare finns två växtplatser. Den sydligaste förekomsten, skild från de andra, finns i Kittilä, vid Matala-Aittalompolo i Pokka. Grå fjällkattfot är vanligt förekommande bara längst i nordväst, och kring Enare är den mycket sällsynt. Längst i syd växer den på Pallastunturi. Grönkattfot förekommer endast på åtta storfjäll i nordväst och är mycket sällsynt även där: varje bestånd omfattar högst några tiotal växter. Oberoende av närmare arttillhörighet är fjällkattfot en fjällväxt, som utanför kalfjället bara växer på vissa platser vid Lapplands sandiga åstränder. Den i hela Finlands och även fjällens natur vanliga kattfoten (A. dioica) kan skiljas från fjällkattfot genom en titt på holkfjällens spets: hos kattfot är den ljus, hos fjällkattfot mörk.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page