© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Fjälltätört

Pinguicula alpina

  • Familj: Tätörtsväxter – Lentibulariaceae
  • Växtform: Flerårig, köttätande ört. Rötter långa, tjocka, saftiga.
  • Höjd: 10–20 cm. Stjälkar bladlösa, nästan kala stänglar, vanligen 1–4 st.
  • Blomma: Zygomorf. Krona 10–16 mm lång, vit, 2-läppig med sporre. Överläpp 2-flikad, underläpp 3-flikig med gula fläckar. Sporre kort, bred, böjd, trubbig och gulaktig, 2-3 mm lång. Foder sambladigt, 2-läppigt, 5-flikigt. Ståndare 2. Pistill sambladig, 2-talig med 1 stift. Blommor en och en i toppen av stjälken.
  • Blad: Blad i basalrosett. Bladskiva ca. 2–5 cm lång, oval, ljust gulgrön-rödbrun, med helbräddad och uppåt inrullad kant. På bladets klibbiga ovansida glandelhår och glandler.
  • Frukt: Kapsel med många frön.
  • Växtplats: Rikkärr, sipperytor, bäckkanter, fuktiga klippväggar.
  • Blomningstid: Juni–juli.

Det är mycket svårt – för att inte säga omöjligt – att skilja fjälltätört från tätört (P. vulgaris) utanför blomningstiden. Därför har de här båda växterna ofta blandats samman, t.o.m. i botanikernas anteckningar. Blommorna skiljer sig emellertid klart, skillnader finns i kronans färg, formen på sporren och i hårigheten på blomstjälken. De här skillnaderna uppmärksammas också av pollinatörerna: fjälltätörten pollineras i första hand av blomflugor, men också av blomsterflugor och husflugor, medan tätört huvudsakligen pollineras av bin och humlor. Eftersom arternas blomning bara delvis sammanfaller och de har sina egna pollinatörer har man aldrig funnit hybrider i naturen.

Fjälltätörten är, som namnet säger, i första hand en fjällväxt och dess främsta utbredningsområde hos oss är Lappland. Den gynnas av kalkhaltig mark och påträffas på bördiga växtplatser ända till Kuusamo. Även om den har ett mer välutvecklat rotsystem än sina släktingar, kompletterar också fjälltätörten den näring den får från sitt växtunderlag genom att fånga små insekter med hjälp av de klibbiga bladen. Bladen sitter så hårt tryckta mot marken att då man rycker upp växten viker de sig nedåt runt roten. Orsaken till detta är okänd. Trots den här intressanta och besynnerliga egenheten gör man ändå bäst i att lämna växten i fred och låta nästa besökare njuta av den vackra rosetten.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page