Symphytum tuberosum Symphytum tuberosum

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Fodervallört

Symphytum asperum

  • Familj: Strävbladiga växter – Boraginaceae
  • Växtform: Flerårig ört. Saftig rot.
  • Höjd: 60-200 cm. Stjälk grovt borsthårig, särskilt i toppen.
  • Blomma: Krona klocklik (trattlik), jämnt avsmalnande mot basen, 11-17 mm lång, först ljusröd, senare himmelsblå, sambladig, 5-flikig. Flikar avrundade i spetsen. I kronans svalg 5 stora tunglika fjäll. Foder sambladigt, 5-flikigt, 2-5 mm långt, klart kortare än kronan. Fodrets flikar lansettlika med runda spetsar. Ståndare 5. Pistill uppbyggd av flera fruktblad, med 1 stift. Blomställningarna i form av knippen i bladvecken.
  • Blad: Strödda, med smalt skaft, vanligen inte nedlöpande. Bladskiva oval-lansettlik, vanligen med rund eller hjärtlik bas, helbräddad.
  • Frukt: 4-delad klyvfrukt. Delfrukterna sneda, matta, rynkiga och försedda med åsar.
  • Växtplats: Invid bosättning, i parker, trädgårdar, längs renar och vid stränder. Odlingsrest eller förvildad.
  • Blomningstid: Juni-augusti.

Vallört har redan länge odlats i Finland, först bara som medicinalväxt, senare också som foder och prydnadsväxt. Fodervallörten har ett kaukasiskt ursprung och infördes till en början till Europa som foder åt svin, kaniner och getter för ett par hundra år sedan. Man vet inte om att fodervallörten skulle ha använts som foder hos oss – troligen har den bara använts som prydnadsväxt. Den har flera fördelar som medicinalväxt jämfört med sin släkting äkta vallört (S. officinalis), den äkta vallörten tar lätt över hela trädgården tack vare sin förmåga att snabbt sprida sig vegetativt och med hjälp av kemikalier som den utsöndrar och som håller andra växter borta. Också fodervallörten sprider sig vegetativt, men i en lugnare takt och det verkar som om den inte alls skulle producera frö i vårt klimat. Ändå hittar man den förvildad på sina håll. Störst är chansen ändå att träffa på den i gamla trädgårdar och parker och längs närliggande vägrenar och diken.

Fodervallörten uppvisar en rätt liten variation hos oss, troligen beroende på att den har ett ursprung som odlingsväxt. Jämfört med sin släkting äkta vallört är bladskaftet inte alls eller bara kort nedlöpande, blommorna är ofta blåare, kronan har en jämn avsmalning och fodret är kort. Arterna korsar sig emellertid lätt och också tillbakakorsningar förekommer. Hybriden uppländsk vallört (S. x uplandicum) har kännetecken från båda ursprungsarterna och är ofta mycket variationsrik och ibland mycket svår att identifiera.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page