© Copyright: Bilder: Jorma Karjalainen. All rights reserved.

Gaissakattfot

Antennaria nordhageniana

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 5–30 cm. Stjälken oförgrenad, nästan kal, röd. Har utlöpare, bildar mattor.
  • Blomma: Växten är tvåbyggare (han- och honblommona på skilda plantor), honplantor vanligare. Blommorna formar blomliknande blomkorgar som skyddas av holkfjäll. Strålblommor saknas; diskblommorna är vita eller ljusröda, trattliknande. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holkfjällen tegellagda, basen vanl. grönbrun, kal-gleshårig, spetsen hinnartad, antingen tungliknande med rätt avsmalnande spets och vit-ljusröd (honplantor) eller oval med rundad spets och vit med gulbruna fläckar (hanplantor). 1-3 blomkorgar i täta klusteraktiga grupper, blomkorgarnas skaft korta och glandelhåriga.
  • Blad: I rosett vid basen och strödda på stjälken. Basbladens bladskiva omvänt äggrund med rätt avsmalnande spets, kal, grön ovanpå, nedantill röd särskilt vid basen. 4-6 stjälkblad, bladskivan smalt lansettlik, undertill rödviolett, de översta med hinnkant.
  • Frukt: Nöt med hårpenslar i spetsen.
  • Växtplats: Kalfjällets moar, grussluttningar och marker där jordflytning förekommer.
  • Blomning: Juli-augusti.

Gaissakattfoten är utrotningshotad.

Internationellt sett är gaissakattfoten en sällsynt art som hör hemma i norra Norge och Finland, och inte påträffas någon annanstans. Våra förekomster är kopplade till bestånden i Finnmark, bakom gränsen. Gaissakattfoten växer som mycket sällsynt på kalfjällets moar, grusmark och ställen med solifluktion (jordflytning). Snart efter att den på norska sidan beskrivits som en för vetenskapen ny art upptäcktes den också i Finland på Kovddoskaisi, det högsta fjället som ligger helt innanför vår gräns. Arten växer också på Haldefjället, på den norsk-finska gränsen. I Utsjoki finns dessutom en förekomst vid Kistusskaid på Paistunturi. Alla förekomster ligger långt från de vanliga vandringslederna, så det är inte många som fått möjlighet att se gaissakattfoten. Det avlägsna läget skyddar de små bestånden från människans framfart: om någon råkade köra över växterna med fyrhjuling vid ett par tillfällen kunde den försvinna från vår natur. Globalt sett är gaissakattfoten utrotningshotad, och vi finländare har stort ansvar för dess framtid.

Liksom släktets andra arter är gaissakattfoten tvåbyggare men förökar sig apomiktiskt, utan befruktning, liksom de andra fjällevande kattfötterna. Då man identifierar en kattfot är färgen hos spetsen på de fjälliknande bladen som sitter på blomkorgens utsida ett viktigt kännetecken. Hos gaissakattfoten har holkfjällen rundad spets och är ljusa, liksom hos kattfot(A. dioica), som växer på samma områden och är vanlig i hela landet. Basen hos kattfotens holkfjäll är ändå hårig; hos gaissakattfoten är den kal. Denna brist på hårighet är typisk för gaissakattfoten också i övrigt: kattfotens blad är tätt filthåriga undertill, medan de hos gaissakattfoten är nästan kala. Fjällkattfoten (A. alpina-gruppen) känns igen på sina mörkspetsade holkfjäll, och dess blad är i regel håriga.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page