© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Hammarbytaklök

Jovibarba globifera

  • Lat. synonym: Jovibarba sobolifera, Sempervivum soboliferum
  • Familj: Fetbladsväxter – Crassulaceae
  • Växtform: Flerårig ört. Bildar revor.
  • Höjd: Huvudaxeln 10-20 cm, bladrosetten 2,5-4 cm bred.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk-klocklik, ljusgul, ca 1 cm bred; 6 kronblad, franskantade, 15-20 mm långa. Fodret 6-flikigt, flikarna har långa fransar. 12 ståndare. Pistillen fribladig, 6 pistiller. Blomställningen 1-sidigt knippe, d.v.s. skruvknippe.
  • Blad: I halvklotformad rosett och strödda på stjälken. Rosettbladens skiva omvänt äggrund, böjd, kort spets, glandelhårig, köttig, helbräddad, ofta med rödbrun spets. Stjälkbladens skiva äggrund.
  • Frukt: Kapsel med flera frön, 4 tillsammans.
  • Växtplats: Hällmark. Odlingsrest, ibland förvildad.
  • Blomning: Juni-juli.

Hammarbytaklök är en mycket populär stenpartiväxt i Finland. Det tar flera år innan den växt sig tillräckligt stor för blomningen varefter den dör, vilket innebär att det är sällan man får beundra blommornas exotiska utseende. Artens huvudsakliga prydnad är också den fylliga, bolliknande bladrosetten. Rosetterna lossnar lätt från underlaget och på det sättet sprider sig arten vegetativt även utanför rabatterna. Hammarbytaklök påträffas hos oss som odlingsrymling även på de allra torraste och soligaste stenhällarna. För den som är intresserad av naturligt förekommande växter kan förvildade prydnadsväxter orsaka huvudbry, då det är svårt att dra en gräns mellan odlingsrester, tillfälliga rymlingar och naturliga förekomster. Hammarbytaklökens naturliga utbredningsområde når nästan Finlands sydöstra gräns, så att den trivs hos oss är ingen överraskning.

Hammarbytaklökens nära släkting taklök (Sempervivum tectorum) är en liknande art som särskilt ofta påträffas i gamla trädgårdar. Sitt namn har den fått av att man tidigare ofta planterade den på taken för att förhindra eldsvådor. Då man övergick till modernare takmaterial försvann taklöken nästan helt. Den har ändå lyckats hålla sig kvar i vår natur, ofta på hällmark ovanpå ett synnerligen tunt humuslager. Naturligt växer den i Mellan- och Sydeuropa samt Västasiens bergsområden.

Till taklökarnas släkte hör 42 arter, medan hammarbytaklökarna endast omfattar fem. Dessutom sker korsningar lätt i naturen, och växtförädlare har tagit fram hundratals sorter. Hammarbytaklöken kan skiljas från taklökarna till exempel genom rosetterna som bildas i ändan på de tunna trådaktiga revorna.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page