© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Höstgullris

Solidago gigantea

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört med jordstam. Beståndsbildande.
  • Höjd: 50-250 cm. Stjälken kal fram till blomningen, ofta blådaggig vid basen.
  • Blomma: Blommorna bildar ca 1 cm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens blommor gula, kantblommor tunglika; diskblommorna rörformade, små. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 märke, 2 stift. Holken cylindrisk, 3,5-5 mm lång, holkfjällen tegellagda i flera rader. Blomkorgarna bildar en konaktig tätt förgrenad klase, grenarna ganska upprätta, rätt ofta raka och finhåriga.
  • Blad: Strödda, utan skaft, tättsittande. Bladskivan lansettlik, spetsig bas, glest vasstandad, upptill i stort sett helbräddad, ovansidan kal, nedtill korthårig bara fram till nerverna.
  • Frukt: Cylindrisk nöt med hår i spetsen.
  • Växtplats: Gårdar, ängar, skräpmark, järnvägar, vägrenar, strandbuskage. Även prydnadsväxt.
  • Blomning: Augusti-oktober.

Gullrisens släkte omfattar ett hundratal arter varav nästan samtliga hör hemma i Nordamerika. På andra sidan Atlanten växer endast den välbekanta arten gullris (S. virgaurea) som ursprunglig i naturen. Människan har sedan fört in några estetiskt tilltalande arter som prydnadsväxter. Till dessa hör även höstgullris, en ståtlig växt som kan bli upp emot tre meter hög och i vars topp det på sensommaren utvecklas en konartad sammansatt blomställning med ett stort antal små, gula blomkorgar. Höstgullris påminner mycket om sin släkting kanadensiskt gullris (S. canadensis), som är ännu vanligare i blomrabatterna. Då höstgullris ännu inte blommar har den stadigare stjälk som är kal upp till blomställningen, de blomförsedda grenarna sitter tätare samt är kortare och mera upprätta. Också blomkorgarna är större.

Bägge arterna har tagit sig ut ur trädgårdarna och förvildats hos oss; höstgullris ändå mer sällan än dess mindre släkting. Bara under ovanligt varma somrar mognar ens en del av höstgullrisets frön. Då det sker ger blomställningen ett fjunaktigt intryck på grund av frönas hårpensel. Då klimatet blir varmare och växtsäsongen längre blir spridningsrisken större. Då kan det bli väldigt svårt att hålla gullrisen i styr, eftersom en planta kan bilda hela 10 000 frön. Vinden kan föra dem över långa sträckor, till skillnad från till exempel lupinens stora frön som faller tätt intill växtplatsen. De styva stjälkarna hålls upprätta långt in på vintern, vilket innebär att fröna kan föras långt från plantan längs skaren. Då den spridits till naturen konkurrerar det storvuxna höstgullriset effektivt med många av våra naturliga arter, och hotar den ursprungliga mångfalden. Man behöver trots detta inte genast göra sig av med gullris som växer i trädgården: det räcker att klippa ner blomstjälkarna före fröna bildas, och istället sätta dem i en vas. I finländska trädgårdar odlas allmänt en handfull andra stora nordamerikanska gullris och olika korsningar, särskilt sorter som härstammar från kanadensiskt gullris.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page