Bryonia dioica Bryonia dioica Bryonia dioica Cucumis sativus Cucurbita pepo Citrullus lanatus

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Hundrova

Bryonia alba

  • Familj: Gurkväxter – Cucurbitaceae
  • Växtform: Flerårig ranka, med örtstam. Rotstammen kraftigt svullen, kålrotsliknande.
  • Höjd: 2–3 m lång. Stjälken liggande, klättrande, förgrenad, med stipler, strävhårig.
  • Blomma: Radiärsymmetrisk, knappt 1 cm bred. Kronan grönskiftande gul, sambladig, djupt 5-flikig. Fodret sambladigt, djupt 5-flikigt. 3 ståndare varav två har 2 ståndarknappar och en har 1. Pistillen sambladig, 1 stift, 3 märken. Blomställningen klas-flockliknande, sitter i bladvecken.
  • Blad: Strödda, med skaft. Bladskivan äggrund-5-kantig, hjärtformad bas, 5-flikig, tandad; flikarna äggrunda-triangulära, den mellersta fliken klart längre.
  • Frukt: Klotformat, svart, 7-8 mm långt bär.
  • Växtplats: Gamla trädgårdar, murar, staket, vägrenar, soptippar. Prydnadsväxt, odlingsrest och förvildad.
  • Blomning: Juli-september.

Numera är det sällan hundrovan påträffas hos oss, men i tiderna var den vanlig i våra trädgårdar därifrån den sedan tagit steget ut i naturen särskilt i de södra delarna av landet. Hos oss har den knappast varit i medicinskt bruk men längre söderut har den använts i folkmedicinen bland annat för att sköta förfrusna lemmar och reumatism. Man bör ändå hålla i minnet att växtens samtliga delar är mycket giftiga, särskilt den knölliknande basen och bären. Om huden kommer i kontakt med växten kan irritation, rodnad och till och med blåsor vara följden.

Artdelen i hundrovans vetenskapliga namn, alba, betyder ’vit’ vilket kan vara förvirrande eftersom varken blommorna eller bären är vita. Kronan är gröngul och bären svarta. Namnet torde ha anknytning till växtens vita sav.

Hundrovans släkting röd hundrova (B. dioica) kan även den påträffas i vår natur då och då. Som det vetenskapliga namnet antyder är den tvåbyggare: hon- och hanblommorna sitter på skilda plantor. Bären är röda. Då plantan ännu inte blommar är det lättast att känna igen den med hjälp av bladen, vars flikar är ungefär lika stora och är bukttandade. Särskilt på soptippar, där underlaget är mycket näringsrikt och där de förmultnande soporna producerar värme långt in på hösten, kan man få se mer exotiska representanter för familjen: även i Finland har man påträffat till exempel gurka (Cucumis sativus), pumpa (Cucurbita pepo) och rent av vattenmelon (Citrullus lanatus)!

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page