© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Jätteloka

Heracleum persicum

  • Lat. namn även: Heracleum laciniatum
  • Heimo: Flockblommiga växter – Apiaceae (Umbelliferae)
  • Växtform: Flerårig ört
  • Höjd: 150–200 cm. Ofta med flera stjälkar, stjälken strävhårig, vid roten alltigenom rödbrun, upp till 50 mm tjock, ihålig, mellanväggar vid lederna. Doftar anis.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, (strålblommorna ofta något zygomorfa och större) vit, 15-30 mm bred, kronblad 5, djupt urnupna i spetsen. Fodret rudimentärt. Ståndare 5. Pistillen uppbyggd av 2 fruktblad, 2-talig, 2 vid basen sammanväxta stift. Blomställningen sammansatt flock, sidoflockar (20-)50-85. Huvudflockens högblad faller av tidigt, sidoflockarnas 10-18 högblad hålls däremot kvar.
  • Blad: Strödda, med skaft, skaftet rännformat. Bladskivan längre än dess bredd, tätt behårad undertill, hårlös ovanpå, parbladig, 5-7 bladpar. Småbladen stora, kort– och bredflikiga med trubbiga tänder.
  • Frukt: Brett omvänt äggrund, 2-delad, 7-8 mm lång klyvfrukt med rätt låg ås, oljekanalerna något vidgade nedtill.
  • Växtplats: Nära bosättning. Även prydnadsväxt.
  • Blomning: Juli-oktober.

Jättelokan är inte en ursprunglig finländsk art, men något annat kan man egentligen inte säga om dess ursprung. Arten torde emellertid höra hemma i Mellanöstern, någonstans söder om Kaukasien, men den har spridit sig som prydnadsväxt ända till norra Europa. I jättelokans hår finns nämligen giftiga ämnen som tillsammans med solljus orsakat allvarliga, svårläkta utslag. Om vätska från växten hamnar på huden måste den genast tvättas med tvål och vatten. Efter att man varit i kontakt med vätskan bör man undvika solsken i åtminstone en vecka. För barn kan växten vara direkt farlig, då de stora bladen lockar till kurragömmalekar.

Jättelokan sprider sig effektivt från odlingsplatsen till fuktiga och näringsrika platser i den närbelägna terrängen. Särskilt i Nordnorge har den blivit ett stort problem. Internationellt talar man om arten som Tromso Palm, ’tromsöpalm’, eftersom den finns på var och varannan gård i staden Tromsö. Som en stark konkurrent kan arten bilda enhetliga djunglar av jätteloka, som kväver all annan växtlighet. I artens frön finns ämnen som hindrar andra växters tillväxt och som till slut kan döda alla växter som konkurrerar om plats med den groende jättelokan. I Finland bekämpar man aktivt arten, för att förvildade växter inte ska bli ett problem.

Att skilja åt olika jättelokor är inte lätt, eftersom namnet används om flera olika arter. En annan vanlig jätteloka hos oss är den kaukasiska jättelokan (H. mantegazzianum), som ofta är ännu större men som i regel bara har en stam och blommar högst en gång. Bra kännetecken är färgen på skaftets nedre del och bladens behåring, men det bästa sättet att känna igen arten torde vara formen på småbladens flikar.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page