© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Kärrnäva

Geranium palustre

  • Familj: Näveväxter – Geraniaceae
  • Växtform: Flerårig ört. Jordstam kort, tjock, sned-något upprätt med bruna fjäll.
  • Höjd: 30-50 cm. Stjälk något vek, kantig med nedåt-utåtriktade långa hår.
  • Blomma: Radiärsymmetrisk, 25-30 mm bred. Kronblad 5, rödvioletta med rundad spets. Foderblad 5, håriga, klart kortare än kronbladen, uddspetsiga, hinnkantade. Ståndare 10. Pistill uppbyggd av flera fruktblad med 1 stift, 5 märken. Blommor parvis i bladvecken eller i toppen av stjälken, mycket gles blomställning.
  • Blad: Dels i basal rosett, dels motsatta längs stjälken. Rosettblad långskaftade, stjälkblad kort- eller oskaftade, försedda med stipler. Bladskiva 5-7-kantig, handnervig, ofta djupt 5-flikig; flikar breda med stora, trubbiga tänder.
  • Frukt: 5-delad klyvfrukt, spetsen näbbartad, rullar ihop sig vid mognad. Delfrukter släta med utstående hår.
  • Växtplats: Fuktiga ängar, diken, busksnår, skogsbryn, lundar, trädgårdar. Även prydnadsväxt.
  • Blomningstid: Juli-augusti.

Man känner till ca 300 nävearter, flera tiotal av dem förekommer naturligt i Europa och 14 hos oss. En del av dessa är mer sporadiskt förekommande, ettåriga ogräsartade växter. Förutom de arter som förekommer vilt i naturen har vi en hel del odlade arter, i de finländska trädgårdarna hittar man närmare hundra olika taxa, dvs. arter, underarter, varieteter eller sorter.

Kärrnävan har odlats länge hos oss som prydnadsväxt och här och där har den spritt sig till den omkringliggande naturen. Den har en lång blomningstid och är därför lämplig som inslag i naturträdgården eller vid sommarstugestranden. Tidigare flyttade man ofta vilt växande exemplar till trädgården, men en nutida trädgårdsodlare gör nog bäst i att lämna dem att växa i naturen. Människan har också på andra sätt påverkat utbredningen av kärrnäva: på 1940-talet, under andra världskriget, kom det frö av kärrnäva med det foder som tyska trupper förde med sig från Mellaneuropa för sina hästar och mulor. Kärrnävan är ändå också en ursprunglig art hos oss och den förekommer sparsamt i södra Finland i diken, på fuktiga ängar och busksnår. Söder om Finska viken pryder den redan mera regelmässigt vägrenarna – det blir intressant att se om den blir vanligare också hos oss då klimatet blir varmare.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page