Nepeta grandiflora Nepeta grandiflora

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Kattmynta

Nepeta cataria

  • Familj: Kransblommiga växter – Lamiaceae (Labiatae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 20-100 cm. Stjälk grenad, 4-kantig, tätt ullhårig, grågrön. Citronartad kryddoft.
  • Blomma: Krona zygomorf, smutsvit med röda prickar, 7-10 mm lång, sambladig, långpipig, 2-läppig. Övre läpp 2-flikig, kort, platt; nedre läpp 3-flikig, mittflik större än de sidoflikarna. Foder cylinderartat, något krokigt, 5-flikigt, grågrönt med 15 nerver. Ståndare 4, varav 2 korta och 2 långa. Pistill uppbyggd av flera fruktblad med 1 stift, 2 märken. Blomställningen en toppställd, i toppen tät, axartad grupp av tätt kransställda blommor som utgår från bladvecken.
  • Blad: Motsatta, långskaftade. Bladskiva hjärtlik-äggrund, uddspetsig, hårig med stora tänder. Blomställningens övre stödblad små, smala, de nedre liknar stjälkbladen.
  • Frukt: 4-delad klyvfrukt.
  • Växtplats: Gårdsplaner, trädgårdar, skräpmark, vägkanter, ruiner, lastningsplatser. Odlingsrest eller inkomling.
  • Blomningstid: Juli-augusti.

Kattmyntan lockar med sina doftande blommor till sig både dag- och nattfjärilar, bin och humlor. Men för katter har den en alldeles speciell dragningskraft – det latinska namnet cataria kommer från latinets ord för katt, catus. Däremot sägs det att kattmyntan skrämmer bort råttor och möss. Artens ursprung är i Mindre Asien, och hos oss förekommer den närmast vid gammal bosättning och ruiner som ett minne av forna tiders örtodling och som sporadisk fröinkomling vid lastningsplatser.

De blommande skotten liksom resten av den ovanjordiska delen av kattmyntan användes tidigare allmänt som ett lugnande medel och för att främja matsmältningen. Den användes också för behandling av sår, värk och gynekologiska besvär. Historien förtäljer om ytterligare användningsformer: man rekommenderade den för bödlar för att de skulle hålla nerverna i styr under avrättningen och under hippiekulturens dagar testade man om kattmyntan skulle ha haft några hallucinogena verkningar.

Nuförtiden odlar man kattmynta närmast för att glädja sällskapskatter: både katter och andra kattdjur blir nämligen mycket upphetsade av växten. Alla katter reagerar ändå inte på kattmynta.

Bland släktets representanter kan man hos oss hitta vilt växande blånepetra (N. grandiflora) som vanligen har blå eller blåröda blommor. Mest använd som prydnadsväxt är kantnepeta (N. x faassenii), en hybrid med lila blommor som vanligen inte förvildas eftersom den är steril.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page