© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Paddfot

Asperugo procumbens

  • Familj: Strävbladiga växter – Boraginaceae
  • Växtform: Ettårig ört. Huvudroten rak, kort.
  • Höjd: 20–70 cm lång. Stjälken nedliggande, förgrenad, kantig, krokhårig längs kanterna.
  • Blomma: Radiärsymmetrisk, 2-3 mm bred. Kronan mörkt rödblå, sambladig, trattformad, 5-flikig. 5 vita fjäll i kronans mynning, längre ner 10 knölar. Fodret sambladigt, zygomorft, 5-flikigt, hårigt; efter blomningen blir det större, till slut styv, platt, formad av två flikiga delar, flikarnas spetsar utstående, krokförsedda. 5 ståndare. Pistillen uppbyggd av 1 fruktblad, 2-talig. Blommorna sitter i bladveck, ensamma eller i par.
  • Blad: Strödda, delvis nästan mitt emot varandra. De nedre bladen har skaft, de övre saknar skaft. Bladskivan lansettlik, rätt trubbig.
  • Frukt: 4-delad klyvfrukt. Småfrukterna ovala, platta, gråbruna, med tät sittande knölar, ca 3,5 mm långa.
  • Växtplats: Trädgårdar, skräpmark, potatisåkrar, komposter, invid ladugårdar, alghögar.
  • Blomning: Maj-augusti.

Paddfoten är den enda arten i sitt släkte och med sin nedliggande stjälk, blommorna som ofta sitter två och två i bladvecken och fodret som blir större efter blomningen skiljer den sig från våra typiska strävbladiga växter. På sin höjd kan det unga skottet påminna om en förgätmigej.

Arten växer på kväverika platser och den förekommer oftast som människans följeslagare eftersom den trivs bakom utedass, vid ladugårdar, på gödselhögar, i komposter och i potatisland. Ibland kan man också påträffa paddfoten i trädgårdar, vid ruiner eller i alghögarna på någon strand. Liksom många andra krävande kulturväxter har paddfoten blivit ovanligare då bondgårdarnas gårdsplaner städats upp och användningen av hästar inom jordbruket blivit ovanligare.

Paddfoten växer utspridd över hela landet, men utbredningen är klart koncentrerad till två områden, nämligen sydvästra Finlands kust och skärgård samt Nordbotten och Lappland. De sydliga förekomsterna torde vara jämngamla med jordbruket på området, medan den tagit sig till områdena i norr bland ryskt utsäde. Paddfoten sprider sig effektivt: Inuti de mognande småfrukterna döljer sig fodret som snarast påminner om ett pyttelitet lönnlöv och vars krokförsedda flikar ger dem ett bra fäste. Då stjälken torkar brister den dessutom lätt vilket innebär att delar av den, inklusive småfrukterna, lätt fastnar på djur eller människor som råkar gå förbi. Eftersom paddfoten sprider sig så här lätt är det svårt att begripa varför den inte förekommer i hela Finland. Olika teorier har framförts men ingen av dem verkar särskilt gångbar.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page