© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Parksallat

Lactuca macrophylla

  • Latinsk synonym: Cicerbita macrophylla
  • Familj: Cikoriaväxter – Cichoriaceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört. Jordstammen vågrät. Bildar täta bestånd.
  • Höjd: 100–150 cm. Stjälken vanligtvis oförgrenad, kal nedtill, glandelhårig upptill.
  • Blomma: Blommorna bildar 2,5–4 cm breda blomliknande blomkorgar som skyddas av holkfjäll. Blomkorgens blommor blåvioletta, tungliknande, 5-flikiga i spetsen. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holkfjäll i flera rader. Blomkorgarna i bred kvastliknande grupp.
  • Blad: Strödda, med skaft vid basen, skaftet vingat, stjälkbladen stjälkomfattande. Bladskivan tunn, något hårig, tandad, parflikig-utan flikar, ändfliken större än de övriga, hjärtformad-triangulär, de översta bladen helbräddade.
  • Frukt: Smalt oval nöt, hårpenslar i spetsen.
  • Växtplats: Vägrenar, diken, parker, trädgårdar. Prydnadsväxt, ibland odlingsrest eller förvildad.
  • Blomning: Juli.

Ursprungligen kommer parksallat från Ural och Kaukasien. Hos oss är den en perenn typisk för trädgårdar och gamla herrgårdsparker. Arten trivs i näringsrik mylla så bra att den knappt behöver skötsel – i själva verket måste man ofta se till att den inte sprider sig för mycket. På grund av dess storlek hamnar de andra växterna lätt i skuggan, och den sprider sig snabbt till nya områden där den bildar täta mattor. Ibland tar den sig också ut i naturen.

Parksallat anses inte hota mångfalden i vår natur, även om många andra främmande växter hotar våra ursprungliga arter genom att konkurrera eller korsa sig med dem, eller rent av ändra på växtplatsens särdrag. De arter människan för med sig runt om i världen berikar inte naturen, utan kan däremot hota ursprungliga biotoper och naturligt förekommande arter. Det sägs att detta problem är det näst största hotet mot naturens mångfald, direkt efter faktumet att livsmiljöerna blir färre och annorlunda. I Finland är situationen ändå inte så akut som annanstans: vårt kalla klimat, vår karga jord och skogarna som domineras av barrträd lämpar sig inte för särskilt många arter. Särskilt sårbara livsmiljöer är våtmarkerna och lundarna, så det är befogat att hålla ett öga på arter som sprider sig till sådana områden. Man bör undvika att odla dem och ifall man ändå vill ha dem i sin trädgård bör man se till att de inte ger sig av därifrån.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page