© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Pärleternell

Anaphalis margaritacea

  • Familj: Asterväxter – Asteracea (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 40–80 cm. Stjälken styvt upprätt, oförgrenad, ljusgrått ullhårig.
  • Blomma: Växten är tvåbyggare (hon- och hanblommorna på skilda exemplar). Blommorna formar ca 1 cm breda, blomliknande blomkorgar som skyddas av holkfjäll. Blomkorgen saknar strålblommor, diskblommorna gulaktiga, trattlika. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holkfjällen tegellagda i flera rader, tungliknande, helt hinnartade, pärlvita, glänsande. Blomkorgarna bildar en tät kvast i toppen.
  • Blad: Strödda, utan skaft, något nedlöpande. Bladskivan linjärt lansettlik-smalt äggrund, 3-nervig, ovantill mörkt grågrön och kalnande, nedtill ljus och ständigt ullhårig, helbräddad, kanterna nedvikta.
  • Frukt: Spolformig, smått knottrig, brun, under 1 mm lång nöt med hårpensel i spetsen.
  • Växtplats: Gårdar, vägkanter. Prydnadsväxt, ibland odlingrest.
  • Blomning: Juli-oktober.

Eternellerna är släkt med våra naturligt förekommande kattfötter och noppor. Pärleternellen hör hemma i Nordamerika och nordöstra Asien, och i Finland odlas den ofta i stenpartier. Arten är anpassad till karga och torra förhållanden, och blommorna håller sig väl också i vas. Blomkorgens holkfjäll är papperslika och hårda, vilket gör den lämplig även för torkning. Den lockar dessutom till sig fjärilar och andra insekter som livnär sig på nektar.

Pärleternellen är en oförädlad naturlig perenn som egentligen inte kräver någon skötsel, och den ställer få krav på växtplatsen. Som förvildad klarar den sig länge i konkurrensen, också med våra ursprungliga arter. Pärleternellen sprider sig i någon mån genom utlöpare och på vissa håll i Södra Finland har den gjort sig hemmastadd i naturen. Arten är tvåbyggare, så frön bildas endast om exemplar med hon- och hanblommor växer på samma plats.

Av våra naturligt förekommande arter påminner pärleternellen kanske mest om kattfot (Antennaria dioica), som även den trivs på torra och soliga platser. Pärleternellen är ändå högre och saknar bladrosett vid basen, medan kattfoten har en tydlig bladrosett.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page