© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Piggtistel

Carduus acanthoides

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: 2-årig ört.
  • Höjd: 30-120 cm. Stjälken förgrenad, vingkantad, taggig, filthårig. Taggarna upp till 5 mm långa, stadiga, gulskiftande.
  • Blomma: Blommorna bildar 2,5-3,5 cm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens kantblommorna saknas; diskblommorna ljust rödvioletta-purpurröda (sällan vita), rörformade. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 märke, 2 stift. Holken halvklotsformad, holkfjällen tegellagda i många rader, linjärt lansettlika, taggiga i spetsen. Blomkorgarna i täta grupper om 2-3, ibland ensamma. Blomkorgens skaft i regel mycket kort, vingkantat och taggigt, blomkorgarna upprätta.
  • Blad: Strödda. Bladskivan parflikig, styv, taggig, grön nedantill, hårig fram till nerverna, kalnande ovanpå.
  • Frukt: Ganska platt, något böjd, kal, småvårtig, glänsande, olivgrön, 3-4 mm lång nöt med 11-13 mm lång hårpensel i spetsen.
  • Växtplats: Soptippar, kvarnområden, invid järnvägar och vägar, ballastplatser.
  • Blomning: Juli-september.

De korgblommiga växternas enorma familj har blivit framgångsrik eftersom den är så mångfacetterad. En gren av den omfattar de tistelartade växterna, som skyddar sig från växtätare (och numera även människor) med hjälp av imponerande taggar. Våra tistlar, piggtistlar och spåtistlar ger en ungefärlig idé om hur mångsidig dessa växters skyddsutrustning kan vara. Hos oss är hotet från olika växtätare mindre än i de trakter piggtistlarna härstammar från, nämligen de Medelhavsländer där får och getter betar i stort sett på varje sluttning. Piggtistlarna är ändå berioende av dessa däggdjur i och med att de genom sitt betande skapar öppna platser, så att tistlarna inte behöver konkurrera mot de växter som annars tar över.

Piggtisteln är den taggigaste i sitt släkte hos oss: taggarna sitter både på vingkanterna och bland de ljusa ullhåren på blomkorgarnas skaft. De är kraftiga, raka och har vass spets, och som längst kan de vara nästan en centimeter långa. Piggtisteln hör inte till vår etablerade flora, men den påträffas då och då vid ballastplatser, kvarnområden och järnvägar. Oftast har den observerats i södra Finland, men den kan påträffas i Bottniska vikens hamnstäder upp till Uleåborg. Den växer som etablerad men ovanlig i södra Sverige och på sandiga platser i Danmark.

Taggarna torde vara artens bästa kännetecken: den vanligare krustistelns blad kan man ta tag i utan att bli stucken. Också färgen är olika, i och med att piggtisteln har en renare grön färg än krustisteln vars blad är tätt ljushåriga undertill.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page