© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Purpurknipprot

Epipactis atrorubens

  • Familj: Orkidéer – Orchidaceae
  • Kasvumuoto: Flerårig ört. Jordstammen kort, upprätt.
  • Höjd: 20–50 cm. Stjälken ofta violett, hårig upptill.
  • Blomma: Zygomorft, mörkt rödbrun-mörkt purpurröd, sällan grönskiftande, ca 10 mm bred. 6 hylleblad, varav ett utvecklats till läpp, i två cirklar. Läppen sitter nedtill i hyllet, utan sporre, delad på mitten, den inre delen skålformad. Könspelare med 1 ståndare, 2 märken. Blomställningen en rätt gles ensidig klase med 6-30 blommor. Blommorna doftar av vanilj, och deras stödblad är i regel kortare än blomman.
  • Blad: Strödda, nästan i två rader, utan skaft, 5-11 st., mindre närmare toppen. Bladskivan oval-lansettlik, helbräddad, blågrönskiftande med parallellnervatur.
  • Frukt: Slokande kapsel med stoftartade frön.
  • Växtplats: Hällmark, grus- och sandmark, vägrenar och kalkbrott.
  • Blomning: Juli-augusti.

Purpurknipproten är fridlyst i hela landet, med undantag för Åland.

Häll- och grusmarker låter knappast som särskilt bra platser att leta efter sällsynta orkidéer på. Purpurknipproten är ändå förutom en raritet också en typisk växt på öppna, torra och soliga platser – hos oss finns det ändå få hällmarker som lämpar sig för den. Marken måste nämligen ha hög kalkhalt, eftersom purpurknipproten är beroende av kalk. Vanligast förekommande är den i Koillismaa i Kuusamo, på Norra Karelens kalkområden och i Oulanka nationalpark i Salla. Man väntade sig också att purpurknipproten skulle dyka upp i något kalkbrott, men den överraskade botanikerna genom att hitta nya växtplatser här och där invid landsvägarna, där sanden som använts vid vägbygget innehållit kalk. Numera finns sådana här förekomster på flera håll i Södra Finland. Det lönar sig att hålla utkik efter nya förekomster, eftersom arten är en av våra vackraste orkidéer; stor och mycket ståtlig vid blomningen. Den mörka färgen skyddar uppenbarligen blomman från solens UV-strålning på de öppna platser den gärna växer på.

Blommornas mörkröda färg och tilltalande vaniljdoft lockar till sig pollinerande insekter, och särskilt små getingar som lever ensamma – arten verkar ha specialiserat sig på dessa. Också den här orkidén har exceptionellt små frön, som vinden lätt kan bära kilometerlånga sträckor. Starka luftströmmar i samband med stormar kan rent av föra dem flera varv runt jordklotet. I plantstadiet är växten beroende av en svamp, och den tillbringar sina första år under jorden i form av en jordstam. Utvecklingen till en stor, blommande växt fullbordas ungefär ett årtionde efter att fröet grott.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page