Epilobium parviflorum Epilobium parviflorum Epilobium parviflorum

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Rosendunört

Epilobium hirsutum

  • Familj: Dunörtsväxter – Onagraceae
  • Växtform: Flerårig ört. Jordskotten vita, tjocka, upp till 20 cm långa.
  • Höjd: 50-150 cm. Stjälken vanl. förgrenad, cylindrisk, genomgående enkel- och glandelhårig.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, purpurröd, ca 2-3 cm bred; 4 kronblad, urnupna i spetsen. 4 foderblad, tätt glandelhåriga, i spetsen glest enkelhåriga. 8 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 1 märke, märket 4-flikigt; fruktämnet under blombladen, tätt glandelhårig, ibland även enkelhårig. Blomställningen gles klase med blad.
  • Blad: Motsatta (strödda på blomställningen), utan skaft, halvt stjälkomfattande. Bladskivan lansettlik, stor- och tättandad, täthårig.
  • Frukt: Rörformad 4-rummig, 6-9 cm lång kapsel.
  • Växtplats: Diken, stränder, järnvägar, skräpmark.
  • Blomning: Juli-augusti.

Rosendunörten representerar liksom mjölkörten våra större dunörter. Stjälken som kan bli upp till en och en halv meter hög är rikligt förgrenad, och toppen är täckt av klart purpurröda blommor. Dessutom bildar den ofta bestånd som omfattar flera kvadratmeter. Hälften av sommaren går åt till utvecklandet av luftskottet till dess fulla längd, och växten blommar då ofta först mot slutet av sommaren, det vill säga senare än andra dunörtarter. Plantor från de frön som gror på våren hinner sällan blomma under sin första sommar.

Rosendunört är en europeisk art som ändå inte hör till våra ursprungliga arter. Här påträffades den först i Åbo hamn år 1886. Under det följande århundradet gjordes flera observationer och särskilt från 1960-talet till idag har arten blivit rikligare förekommande och utvidgat sitt territorium. Lämpliga lerdalar där rosendunört inte förekommer finns ännu på många håll i landet. Arten har dragit nytta av människan vid spridningen, så att den ofta först etablerat sig nära tätare bosättning för att sedan ta sig ut på landsbygden. Den håller sig till områden påverkade av människan och sprider sig inte till den opåverkade naturen. Rosendunörten är fullständigt etablerad på sina gamla växtplatser, men pionjärförekomster blir ofta kortlivade. Storleken och den stadiga basen gör rosendunört till en stark konkurrent, som då den en gång etablerats behåller sin position.

I vår natur växer också en annan mycket hårig dunört, nämligen luddunört (E. parviflorum). Den är en ursprunglig art i sydvästra och södra Finland. Jämfört med rosendunört har den mindre blommor och kortare hår, som dessutom är uteslutande enkelhår. Luddunört är klart sällsyntare än rosendunört: den är någorlunda vanlig bara på Åland och i Lojo.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page