© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Rosenkronill

Securigera varia

  • Latinsk synonym: Coronilla varia
  • Familj: Ärtväxter – Fabaceae (Leguminosae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 40–120 cm. Stjälken liggande-uppåtstigande, upprätta grenar, kal.
  • Blomma: Kronan zygomorf, rödskiftande, 10-15 mm lång, fjärillik (5 kronblad, varav överst ett segel, vingar på sidorna och nedtill en köl formad av 2 kronblad). Seglet ljusrött med mörka nerver, vingarna och kölen vita, kölens spets mörkt blåröd. Fodret 5-flikigt. 10 ståndare. Pistillen uppbyggd av 1 fruktblad, 1 märke. Blomställningen en klotformad flock bestående av 5-20 blommor, långt skaft, sitter i bladvecken.
  • Blad: Strödda, med kort skaft och stipler. Bladskivan parbladig med 5-10 bladpar och uddblad. Småbladen ovala, helbräddade.
  • Frukt: 3–5 cm lång, utstående, 4-kantig balja, öppnas inte men bryts vid lederna, inte åtsnörd.
  • Växtplats: Soliga ängar, vägrenar, soptippar, trädgårdar.
  • Blomning: Juli-augusti.

Rosenkronill har inte hört till vår flora särskilt länge. I tiderna förekom den som kulturinkomling i Karelen bortom den nuvarande gränsen, men den har senare gjort sig hemmastadd också i södra Finland, innanför vår nuvarande gräns. Artens naturliga utbredningsområde omfattar Centraleuropa, Nordafrika och Asien. I USA och Kanada har den ofta använts för att förhindra erosion, som jordförbättrare och prydnadsväxt. Den är lämplig för ändamålet eftersom dess rötter går djupt, den sprids snabbt och den gödslar sig själv med hjälp av kvävet i atmosfären. Samma egenskaper gör den dessvärre till en god konkurrent som stjäl utrymme av det ursprungliga växtbeståndet. På många platser har denna inkomling medfört verkliga problem, och man har försökt göra sig av med den genom att gräva, bränna och förgifta den. Hos oss har den ändå hittills varit rätt sällsynt där den växer på öppna och soliga sand- och moränmarker. Ibland ser man också rosenkronill i trädgårdarna där den trivs bra också på mycket magra och soliga platser. Den belönar sin odlare med en långvarig ljuslilaröd blomning.

Rosenkronillens biologi i fråga om pollinering är speciell: Ståndarknapparna öppnas tidigt och allt pollen samlas i kölens spets, varifrån det inte kan rinna tillbaka på grund av ståndarsträngarna som blir tjockare. När en stor insekt landar på blommans köl och vingar böjs de bakåt, men ståndartratten håller emot och trycker pollensamlingen uppåt, som tandkräm ur en tub, mot insektens bakkropp. När insekten sedan kommer till en lite äldre blomma vars pistill hunnit bli längre berör den av pollen klibbiga bakkroppen pistillens spets, märket.

Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page