Chaerophyllum hirsutum Chaerophyllum hirsutum Chaerophyllum hirsutum Chaerophyllum aureum Chaerophyllum aureum Chaerophyllum aureum

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Rotkörvel

Chaerophyllum bulbosum

  • Familj: Flockblommiga växter – Apiaceae (Umbelliferae)
  • Växtform: Flerårig ört. Knölen klotformig, ca 2 cm bred.
  • Höjd: 100–200 cm. Stjälkens övre del förgrenad, rödbrunfläckig, nedre delen glest styvhårig, övre delen hårlös, fylld, svullen vid lederna.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, vit, under 6 mm bred (strålblommorna något zygomorfa och större); kronblad 5, urnupna i spetsen, spetsen inåtvriden. Foderblad saknas. Ståndare 5. Pistillen uppbyggd av 2 fruktblad, 2-talig, 2 vid basen sammanväxta stift. Blomställningen sammansatt flock. Huvudflocken saknar svepe, sidoflockarnas sveneh har 3-5(-7) blad som är olika stora, smalt äggrunda, med utdragen spets.
  • Blad: Strödda, skaftade, skaftet rännformat. Skivan triangelformad, 3–4 gånger parbladig, bladparen smalflikiga, flikarna 0,5–1 mm breda.
  • Frukt: Brett spolformad, tvådelad, klyvfrukt med låga och trubbiga åsar, hårlös, brun, 4–6 mm lång, delarna välvda utåt.
  • Växtplats: Parker, trädgårdar, vägrenar. Odlingsrest.
  • Blomningstid: Juli-augusti.

Körvelsläktets vetenskapliga namn är en kombination av de grekiska orden charein, ´glädja sig´ och fyllos, ’blad’. Man ha tänkt sig att glädjen kommer av bladens vackra gröna färg och behagliga doft – men några av släktets giftiga arter har också berusande egenskaper. Den finblandiga rotkörveln kan förväxlas med hundflokan (Anthriscus sylvestris), men rotkörvelns blad är ännu mer spetslika, stjälkens bas är försedd med långa hår och lederna är tydligt uppsvullna. Om man gräver runt plantan hittar man också den runda rotknölen.

Innan potatisen infördes i Europa av upptäcktsresande på 1500-talet odlade även finländarna rotkörvel för att ta tillvara den stärkelserika knölen. De unga skotten passar också bra i sallader. Numera odlas växten inte för detta ändamål, och den milda kastanjesmakande rotkörveln har blivit en sällsynt läckerhet. Man började tydligen odla rotkörvel rätt sent, eftersom användningen av den inte nämns i antika källor. Ofta har människan med hjälp av förädling förändrat de växter hon odlat så mycket att de skiljer sig markant från sina stamformer i naturen, och människan har ansvaret för att de bevaras. Många odlingsväxter klarar sig inte längre bland de vilda växterna, eftersom människan utvecklat dem så att de ger rikligare skördar eller är mer lämpliga på något annat sätt: till exempel har många växters försvarssystem – taggar och gift – försvunnit i och med odlingen. Hos rotkörveln syns inga spår av domesticering, och den verkar inte ha haft svårigheter med att klara sig i den naturliga faunan under århundradenas lopp. De förekomster av rotkörvel som finns i vår natur kan ha ett samband med växtplatsens forntida bosättning, även om man kan ha odlat arten på samma plats också i ett senare skede. Arten har med tiden spridits ända till norra Finland, men den verkar trivas bara i syd: rotkörveln är etablerad i Helsingsforstrakten, Ingå, Åbo och Vammala.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page