© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Sommarfibbla

Leontodon hispidus

  • Familj: Cikoriaväxter – Cichoriaceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 10–40 cm. Stjälken bladlös, oförgrenad med 1 blomkorg, vanligtvis tätt stjärnhårig (ibland nästan eller helt kal).
  • Blomma: Blommorna formar 2-4 cm breda blomliknande blomkorgar som skyddas av holkfjäll. Blomkorgens blommor klargula (längst ut med röda strimmor), tungliknande, 5-tandade i spetsen. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holkfjällen tegellagda, håriga, gröna. Blomkorgarna enskilt på stjälken, blomstjälken kan bli något tjockare, knopparna slokande.
  • Blad: I rosett vid basen. Bladskivan lansettlik, parflikig-stortandad, flikarna breda.
  • Frukt: Nöt med gulvit fjäderpensel i spetsen.
  • Växtplats: Näringsrika ängar, betesmark, gammal svedjemark, vägrenar.
  • Blomning: Juni-juli.

I Finland är sommarfibblan inte på långt när så vanlig som sin släkting höstfibblan (L. autumnalis). Det lönar sig att leta efter arten särskilt på gammal svedjemark, även om den blivit ovanligare också där i och med granens intåg. Sommarfibblan är så pass bunden till traditionella biotoper att man misstänker att den kommit till oss från öst tillsammans med svedjebruket, för ca 4000 år sedan. Lättast är det att hitta sommarfibblan på Östra Finlands betesmarker och sista svedjemarker. I Västra Finland växer den sporadiskt, eller ibland permanent, men alltmer sällan eftersom växtplatserna växer igen. Arten flyr den tilltagande skuggan och hittas därför ibland längs vägrenar och dikeskanter.

Lättast skiljer man åt fibblorna med hjälp av höstfibblans förgrenade blomstjälkar och smalare blad. Det finns stor variation inom arterna, men det försvårar sällan identifieringen. I Finland påträffas här och där en nästan eller helt kal form av sommarfibbla. Skillnaderna i hårighetsgrad beror tydligen bara på några ärftliga faktorer, och man har inte betraktat det som nödvändigt att tala om en ny form eller underart. Fibblorna kräver i praktiken alltid korspollinering och olika former blandas fritt. Hos de nära besläktade maskrosorna och skelörterna är fallet ett helt annat: fröna formas apomiktiskt, utan befruktning, så att avkomman är kopior av den ursprungliga växten och även små förändringar blir ofta permanenta. Man kan också ta miste på sommarfibbla och maskros, men skillnaden blir tydlig då fröna bildas: maskrosens nöt har en fallskärmslik pensel med skaft och håren sitter enskilt, medan sommarfibblans frön bärs av en skaftlös tofs formad av fjäderlika penslar.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page