Senecio aquaticus Senecio aquaticus Senecio aquaticus Senecio cannabifolius Senecio cannabifolius Senecio cannabifolius

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Stånds

Jacobaea vulgaris

  • Latinsk synonym: Senecio jacobaea
  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: 2- eller flerårig ört. Jordstammen kort, upprätt.
  • Höjd: 30-80 cm. Stjälken förgrenad, djupt fårad, gleshårig, rödbrun.
  • Blomma: Blommorna bildar 15-25 mm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens blommor gula, kantblommorna tungformade; diskblommorna rörformade, små. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 märke, 2 stift. Holken halvklotsformad, holkfjäll i 1 rad, smalt äggrunda, avsmalnande, hinnkantade, nästan kala, gröna, mörk spets; 2-5 yttre holkfjäll vid holkens bas, små, korta, mycket smala. Blomkorgarna i en rätt tät kvastliknande grupp.
  • Blad: Strödda, basbladen och de nedre stjälkbladen med kort skaft, upptill utan skaft, något stjälkomfattande. Basbladen stora, vissnar vanligtvis före blomningen. Bladskivan 1-2 gånger parflikig, nedantill vanl. gleshårig, flikarna stortandade, ofta med ganska rundad spets.
  • Frukt: Cylindrisk, kal-korthårig ca 2 mm lång nöt med ås och hårpensel.
  • Växtplats: Vägrenar, skräpmark, järnvägar, ballastplatser, hamnar, gårdar, ängar.
  • Blomning: Juli-september.

Korsörtssläktet är stort och heterogent. Även i Finland har vi fått ta del av dess mångfald: i vår natur kan hela åtta arter påträffas, fast alla inte är särskilt vanligt förekommande. Stånds börjar blomma först mot slutet av juli, kring St. Jakobs dag. Arten sägs ha fått sitt vetenskapliga namn från aposteln Jakob. Släktets namn i sin tur går att härleda från latinets ord senex, ’gammal gubbe’och torde syfta på nötens silverskimrande hårpensel. Håren gör att fröna kan ta sig långa vägar med hjälp av vinden. Den påträffas mest sannolikt där konkurrensen arter emellan inte är hård. Stånds har ursprungligen kommit till oss med segelfartygens ballast och finns fortfarande på många hamnområden i Finska och Bottniska vikens hamnstäder. Som sällsynt inkomling har den även spridit sig till vägrenar och bangårdar vid sydkusten. Vid några tillfällen har den påträffats så långt norrut som i Kemi och Suomussalmi.

Man hjälpte aktivt stånds att få fotfäste i Finland under slutet av 1700-talet, då man överlag införde en mängd nyttoväxter. Den användes bland annat mot magvärk och tarmparasiter samt för att stilla blödning. St. Jakob är hästarnas skyddshelgon, och man försökte även bota hästarnas åkommor med dekokt av stånds. Betande djur brukar ändå lämna växten ifred, inte utan anledning: liksom sina släktingar är den giftig, och bör inte heller förtäras av människor i medicinskt syfte. Däremot lämpar sig den rikligt blommande växten väl för rabatten. Den har även sin plats i djurvännens trädgård: stånds lockar till sig fjärilar och andra insekter genom sin nektar, medan flera sorters fåglar tycker om dess frön.

Av de fyra etablerade korsörtsarterna som presenteras här är stånds den ståtligaste. Den sibiriska hampstånds (J. cannabifolia) vars blad påminner om de hos hampa har ändå här och där tagit sig ut i naturen från rabatterna. Den kan bli upp till två meter hög och kan vara en av framtidens uppseendeväckande inkomlingar i vår natur.

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page