© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Stinksyska

Stachys sylvatica

  • Familj: Kransblommiga växter – Lamiaceae (Labiatae)
  • Växtform: Flerårig ört. Rotstock med långa, greniga, vanligen underjordiska utlöpare.
  • Höjd: 30–100 cm. Stjälk upprätt, ibland fågrenad, hårig.
  • Blomma: Zygomorf. Krona mörkt purpurröd med vita teckningar, 2-läppig, 12–18 mm lång. Överläpp välvd, tätt glandelhårig och kortare än underläppen. Underläpp 3-flikad, ca. 6 mm lång. Mittflik större än sidoflikar, vanligen omvänt äggrund. Foder 5-flikigt, nästan radiärsymmetriskt, hårigt, även glandelhårigt och med 10 nerver. Flikar spetsiga och med uddspets. 4 ståndare varav 2 korta och 2 långa. Sambladig pistill uppbyggd av 2 blad. Fruktämne 4-rummigt, 1 stift, 2-flikat märke. Blomställningen axlik.
  • Bladen: Motsatta. Långskaftade, håriga. Bladskiva hjärtlik, mörkgrön, tunn, spetsig med regelbundet stortandad kant.
  • Frukten: Brun, något kantig, glänsande, fyrdelad klyvfrukt.
  • Växtplats: Lundar, lundkärr.
  • Blomningstid: Juli–augusti.

Stinksyskan är en flerårig växt som luktar obehagligt. Den är en indikatorart för rika lundar. Lungörten, skogstryet, dvärghäxörten och linden är ofta följeväxter till stinksyskan. Om stinksyskan och knölsyskan (S. palustris) sammanförs, kan de korsa sig. Avkomlingarna ärver yttre egenskaper av båda föräldrarna och varierar därför mycket i utseende.

I Finland påträffas tre andra syskor, vilka alla är sällsynta nykomlingar: den gulblommiga gulsyskan (S. annua), den småvuxna åkersyskan (S. arvensis) och den rosettbladförsedda humlesyskan eller läkebetonican (S. officinalis). Arterna kan åtskiljas på de ovannämnda egenskaperna.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page