© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Stor kardborre

Arctium lappa

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: 2-årig ört. Stadig rot.
  • Höjd: 90-200 cm. Stjälken förgrenad, sträv, vanl. gleshårig.
  • Blomma: Blommorna bildar 3,5-4 cm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens kantblommor saknas; diskblommorna röda (sällan vita), rörformade. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holken nästan klotformad, rätt platt, öppen som mogen, (nästan) kal. Holkfjällen tegellagda i många rader, långa, utåtriktade, smalt lansettlika, styva, ljusgröna, de flesta med gula- och krokiga spetsar. Blomkorgarna i kvastliknande grupper.
  • Blad: Strödda, med skaft. Bladskivan triangulär-brett äggrund, vanl. hjärtformad bas, tandad, nedantill filtaktigt vithårig.
  • Frukt: Ganska platt, något böjd, gråbrun, svartbrokig nöt med korta gula krokhår i spetsen.
  • Växtplats: Gårdar och vägrenar nära gammal bosättning, även soptippar och kvarnområden.
  • Blomning: Juli-september.

Kardborrar trivs allmänt taget på områden påverkade av människan. Stor kardborre är hos oss något fin av sig och håller sig helst till gamla städer och herrgårdar, där de bildar bestånd i alléer och nära bebyggelsen. Förekomsterna är ofta små, omfattande några tiotal exemplar. Stor kardborre har i någon mån spridit sig även till de moderna städernas gårdar och gator, men nybyggen och asfaltering innebär att den skräpmark arten gjort sig hemmastadd på försvinner. Till Finland kom stor kardborre i ett tidigt skede, vilket också syns i dess sätt att koncentrera sig till de gamla bosättningarnas omgivning.

Stor kardborre var tidigare en viktig medicinalväxt, som kan ha först till nya växtplatser avsiktligen. I Sydeuropa gör man ännu ett extrakt av dess rötter som man använder mot olika hudåkommor, som finnar, akne och bölder. Även bladen sägs vara antibakteriella, och de kan användas som omslag på utslag. Typiskt för kardborrarna är att de samlar näring i jordstammen under ett eller till och med flera år innan de blommar. I östra delen av utbredningsområdet som sträcker sig långt in i Asien har man från stor kardborre förädlat en nyttoväxt med tjock rot som har ungefär samma användning som svartrot (Scorzonera hispanica) hos oss. I Finland utnyttjar man inte alls stor kardborre som nyttoväxt, och den är dessutom rätt ovanlig. De största bestånden hittas i trakten kring Tavastehus.

Man kan känna igen stor kardborre på dess spindelvävslika blomkorgar och de gula krokarna som sitter i spetsen på dessas holkfjäll. Betydligt vanligare är den lika stora ullkardborren (A. tomentosum), vars blomkorg täcks av spindelvävshår och den något mindre lilla kardborren (A. minus). Då arterna växer på samma plats uppstår korsningar lätt och många bestånd omfattar mellanformer mellan stor och liten kardborre.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page