Helianthus pauciflorus Helianthus pauciflorus Helianthus pauciflorus Helianthus petiolaris Helianthus petiolaris Helianthus petiolaris Helianthus tuberosus Helianthus tuberosus Helianthus tuberosus

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Stor solros

Helianthus annuus

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: 1-årig ört.
  • Höjd: Upp till 3 m. Stjälken oförgrenad, sträv-mjukhårig.
  • Blomma: Blommorna bildar 5-40 cm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens kantblommor gula, tungformade; diskblommorna brunskiftande, rörformade, små. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 märke, 2 stift. Holkfjäll i två rader, bladliknande, äggrunda, avsmalnande i spetsen. Blomkorgarna vanl. enskilt, börjar tidigt hänga.
  • Blad: De nedersta motsatta, längre upp strödda, med skaft. Bladskivan vanl. brett äggrund, 10-40 cm lång, åtminstone hos de nedersta bladen med hjärtformad bas, stortandad.
  • Frukt: Utdragen, platt men fyllig, trubbiga kanter, släthårig-nästan kal nöt, med vanl. 2 avfallande borst i spetsen.
  • Växtplats: Hamnar, bangårdar, odlad mark, fågelutfodringsplatser, skräpmark, soptippar, ibland havsstränder. Även prydnads- och nyttoväxt.
  • Blomning: Augusti-september.

Solrosen härstammar från sydvästra USA, närmare bestämt New Mexiko-trakten. Som naturligt förekommande har den sannolikt helt försvunnit i och med olika korsningar, men människan har fört den med sig till världens alla hörn. Solrosen är en mångsidig nyttoväxt, som användes av Amerikas ursprungsbefolkning redan för 2000-3000 år sedan. Fröna kan till exempel användas i mysliblandningar, bröddeg, yoghurt och gröt. Upp till hälften av deras vikt består av hälsosam solrosolja som används som matolja och för framställning av margarin samt, den oljefraktion som har sämre kvalitet används i målfärg och fernissa, som smörjolja och till belysning.

Den i många fall gigantiska solrosen är dessutom en prydnad för trädgården eller balkongen. De stora blomkorgarna är soldyrkare som alltid vänder sig mot solen och lockar till sig en mångfald olika djur. Fjärilarna suger i sig nektar, bina och humlorna i sin tur samlar huvudsakligen pollen. Blommorna lockar dessutom till sig rovinsekter, som håller bladlöss och andra skadedjur borta från näromgivningen. Mot vintern erbjuder solrosorna näringsrika frön åt fåglarna.

I Finlands natur växer solros i regel på platser som är reserverade för vinterutfodring av fåglar, dit den sprider sig med fröblandningar. I samband med renhållningen sprider de sig vidare till soptippar och vägrenar. Transporter av jord, sand och snö bidrar dessutom till utvidgandet av solrosens revir. Frön som hamnar i vattnet kan hålla sig flytande i flera veckor, och därmed hamna långt borta. Arten har delvis tagit sig hit genom orenheter i majs och sojabönor som transporterats från USA. Här hinner solrosens frön sällan mogna före vintern, så arten är fortfarande beroende av fröimport.

Då man talar om solrosor avser man så gott som alltid (Helianthus_annuus), fast det finns flera andra arter. Den blomma som är vanligast i finländska trädgårdar är en naturlig korsning mellan två arter och kallas präriesolros (H. x laetiflorus). Den är en uthållig växt som kan klara sig länge i gamla trädgårdar. Präriesolrosens ena ursprungsart är jordärtskocka (H. tuberosus), som odlas som rotsak men som hör till solrossläktet.

Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page