© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Strandloka

Ligusticum scothicum

  • Familj: Flockblommiga växter – Apiaceae (Umbelliferae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 20–50 cm. Skaftet hårlöst, randigt, nedre delen glansigt blåröd, ihåligt, mellanväggar vid lederna. Stark lukt.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, vit-grönskiftande, ca 5 mm bred; kronblad 5, lågt urnupna i spetsen, spetsen inåtvriden. Foderblad 5, små. Ståndare 5. Pistillen sambladig, 2-talig, 2 vid basen sammanväxta stift. Blomställningen sammansatt flock, 8-20 sidoflockar. Huvudflockens och sidoflockarnas högblad linjära.
  • Blad: Strödda, med skaft. Bladskivan triangulär, 1-2 gånger 3-fingrad, mörkgrön, glansig. Småbladen brett rombiska, porösa, sågade, ofta flikig spets.
  • Frukt: Brett spolformig-äggformig, inte platt, 2-delad, tjockåsad 5-8 mm lång klyvfrukt, med smalt vingad kant.
  • Växtplats: Steniga havsstränder.
  • Blomning: Juni-juli.

Strandlokan växer på bägge sidorna om Atlanten, i Europa från norra Nordsjön till Ishavet och vidare till Vita havet. Vid Mellanfreden i Moskva år 1944 förlorade Finland sin ishavskust i och med att man måste avstå från Petsamo, och samtidigt förlorade man strandlokan som inhemsk växt. Arten fanns inte vid Östersjöns stränder innan man år 1943 oväntat hittade den på den svenska sidan av Bottenhavet, långt från de närmaste kända växtplatserna vid de danska sunden. Arten spridde sig snabbt och man förutsåg att dess frukter småningom skulle flyta över till Ålands västra skärgård.

Redan då arten höll på att etablera sig på Åland hittade man strandloka också i Satakunda, i Sastmolas skärgård. De här förekomsterna var knappast av svenskt ursprung, eftersom havsströmmarna går motsols i Bottniska viken, och därmed söderut från Sveriges kust. Strandlokan väckte igen förvåning hos våra botaniker på 1990-talet då man hittade en förekomst i Helsingfors skärgård, ungefär 250 kilometer från den närmaste växtplatsen på Åland.

Man har misstänkt att växtens frukter har hamnat ombord på något fartyg som korsat Östersjön, och sopats i havet tillsammans med annat skräp. De förekomster av strandloka som finns hos oss är nära fartygsleder, och frukterna kunde lätt ha flutit iland på en närbelägen ö. Våra strandlokor kan rent av komma långt bort ifrån: de växter som finns närmast oss i Öresund i Danmark är tydligen knutna till Atlantens höga salthalt, eftersom de inte spritt sig till Östersjöns stränder. Strandlokan kan nog också ha vuxit hos oss en längre tid utan att göra något väsen av sig, tills de första fynden ledde till att man började kartlägga den här typen av strandväxter bättre. Det kan finnas oupptäckta förekomster av strandloka och dessutom sprider sig arten antagligen fortfarande till nya växtplatser, så de som rör sig i skärgården kan gärna hålla ögonen öppna. Om man letar efter strandloka lönar det sig att lära sig att skilja arten från den liknande strandkvannen (Angelica archangelica ssp. litoralis).

Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page