© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Strandrödtoppa

Odontites litoralis

  • Familj: Snyltrotsväxter – Orobanchaceae
    (tidigare Flenörtsväxter – Scrophulariaceae)
  • Växtform: 1-årig ört. Huvudroten liten. Halvparasit.
  • Höjd: 10–25 cm. Stjälken rundat 4-kantig, rätt glest finhårig, smutsbrun eller grön; vanligtvis oförgrenad eller ibland med få, korta förgreningar upptill, grenarna ganska upprätta, i regel utan blommor.
  • Blomma: Kronan zygomorf, röd, ca 10 mm lång, sambladig, 2 läppar, lång kronpip, hårig. Övre läppen med helbräddad spets eller grunt urnupen, välvd i spetsen; undre läppen 3-flikig, den mellersta fliken urnupen i spetsen, de övriga har rundad spets. Fodret brett klocklikt, 4-flikigt, flikarna liksidiga trianglar, rätt trubbiga. 4 ståndare. Pistillen sambladig, 1 märke, stiftet sitter i regel inuti kronans övre läpp. Blomställningen en ensidig toppklase, som i början är något slokande.
  • Blad: Motsatta, utan skaft, i regel något kortare än avståndet mellan stjälkens leder. Bladskivan smalt oval-smalt äggrund, spetsen trubbig, grunt tandad, porös. Hjärtbladen sitter ofta kvar vid blomningstiden.
  • Frukt: Oval, behårad, 7-9 mm lång kapsel som är längre än fodret och öppnas längs kantsömmarna.
  • Växtplats: Havsstrandängar, grus- och klippstränder.
  • Blomning: Juli-augusti.

Det är mest sannolikt att man påträffar strandrödtoppa på de lägsta och mellersta delarna av havsstrandängar som tidvis täcks av havsvatten. Den kan hålla sig framme också bland ett större antal örter och gräs. I själva verket behöver den andra arter: liksom andra rödtoppor klarar den sig inte enbart på den näring den får via sitt eget rotsystem, utan stjäl extra näring av andra växter. Eftersom den fotosyntetiserar själv och endast stjäl resurser som komplettering klassificeras den som en halvparasit, till skillnad från helparasiter som får all sin näring av andra arter.

Strandrödtoppan hör hemma vid Östersjön, och påträffas inte någon annanstans i världen. Hos oss har den delat upp sig i två underarter. Över nästan hela östersjöområdet kan man råka på den normalt oförgrenade eller på sin höjd mycket knappt förgrenade underarten strandrödtoppa (ssp. litoralis). Hela skottet är rödskiftande, och blommorna mörkröda. Vid Finska viken växer den finska rödtoppan (ssp. fennicus) som är kraftigare förgrenad, inte lika tydligt rödskiftande och även blommorna har en ljusare ton.

Strandrödtoppan och särskilt ssp. fennicus påminner om den rätt vanliga rödtoppan (O. vulgaris) som växer på platser som är påverkade av människan. Arterna kan också växa tillsammans på strandängarna. En blommande rödtoppa känns igen på pistillens stift som står tydligt ut ur kronan. Efter blomningen är kapseln ungefär lika lång som fodret, och plantorna som ännu inte blommar kan identifieras på basis av de spetsiga bladen.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page