© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Strävklint

Centaurea dealbata

  • Latinsk synonym: Psephellus dealbatus
  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört. Underjordiska revor.
  • Höjd: 60-100 cm.
  • Blomma: Blommorna bildar 3-5 cm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens kantblommor rosen-blåröda, snett trattformade, flikiga i spetsen; diskblommorna röda, rörformiga. 5 ståndare. Pistillen sambladig, 1 stift, 2 märken. Holken klotformad, holkfjällen tegellagda i flera rader, ovalt, gulbrunt bihang. Blomkorgarna enskilt i spetsen på toppens grenar.
  • Blad: Strödda, nedtill med skaft, upptill i regel utan skaft. Bladskivan parflikig, undertill ljust filthårig, flikarna breda med avsmalnande spets.
  • Frukt: Oval, rätt platt nöt med korta borsthår i spetsen.
  • Växtplats: Prydnadsväxt, ibland förvildad.
  • Blomning: Juli-september.

De korgblommiga växternas familj är växtvärldens klart största med sina ungefär 25 000 arter. Även om man delar upp de korgblommiga växterna i asterväxter och cikoriaväxter bibehåller asterväxterna första platsen med 22 000 arter, men orkidéerna med 20 000 arter ligger tätt bakom. Särskilt i tropikerna finns många okända arter, kanske rentav tusentals. I Finland är de korgblommiga växterna klart vanligare än orkidéerna, både i fråga om arter och antalet växter. Vår ursprungliga flora har dessutom fått förstärkning av växter som människan fört in, avsiktligt eller av misstag. Av klintsläktets knappt 500 arter har ett tiotal påträffats hos oss. Ingen av dem torde vara ursprunglig: en del har spridit sig med jordbruket eller trafiken, medan andra tagit sig ut i naturen från rabatterna.

Strävklint odlas ibland som prydnadsväxt hos oss och har vid vissa tillfällen förvildats. Egentligen hör den hemma i Kaukasien och nordöstra Turkiet, där den växer på bergsängar och steniga sluttningar. Typiskt för arten är bladens ljusa undersida, något som beror på filthåren. Hos oss odlas i första hand sorten ’Steenbergii’ som tagits fram genom korsningar. Dessa exemplar har purpurröda blommor. Klintarna med sina ståtliga blommor är populära särskilt hos långtungebin, men de lockar dessutom till sig dagfjärilar. Strävklint sprider sig ganska väl från frön även i trädgården. Särskilt långt tar den sig ändå inte, eftersom nötens obetydliga hårkant innebär att vinden inte för den med sig över längre sträckor.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page