© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Svartklint

Centaurea nigra

  • Familj: Korgblommiga växter – Asteraceae (Compositae)
  • Växtform: Flerårig ört. Kraftig jordstam.
  • Höjd: 30-80 cm. Stjälken oförgrenad-korta grenar i toppen, tjock under blomkorgen, glest korthårig, något sträv.
  • Blomma: Blommorna bildar 2-3 cm breda blomliknande blomkorgar, skyddade av holkfjäll. Blomkorgens kantblommor saknas; diskblommorna blåskiftande röda, rörformade. 5 ståndare. Pistillen har 1 stift, 2 märken. Holken tunnformad, holkfjällen tegellagda i flera rader, basen grön, bihanget svart, lansettlik-äggrund, kamartat fransflikig. Blomkorgarna vanl. enskilt i spetsen på toppgrenarna.
  • Blad: Strödda, utan skaft. Bladskivan brett lansettlik-oval, helbräddad-glestandad, ibland grunt flikig, grönskiftande korta hår.
  • Frukt: Oval, rätt platt nöt med korta borsthår i spetsen.
  • Växtplats: Hamnar, järnvägar, vägrenar, skräpmark, gräsmattor. Tillfällig inkomling.
  • Blomning: Juli-september.

Klintarnas släkte är stort och välrepresenterat särskilt i Medelhavsländerna. I Finlands natur växer ungefär fem arter som någorlunda etablerade, men inkomlingarna är desto flera. Svartklint hämtades till Finland i fartygens ballast redan på 1800-talet, och den spred sig längre in i landet med krigstidens transporter. Många av dessa gamla förekomster har försvunnit och arten har inte kunnat etablera sig på sina växtplatser. Som prydnadsväxt används den sällan hos oss. Svartklint uppskattar milda vintrar, så om vårt klimat blir varmare så kan den trots allt bli bofast här.

Blomställningen gör att svartklinten skiljer sig från många andra klintar, eftersom de stora trattformade kantblommorna, vars uppgift är att hjälpa pollinerarna att hitta diskblommorna, saknas. En annan egenskap som är typisk för klintarna har även den att göra med pollineringen. Blommornas ståndare reagerar på beröring: när en insekt landar på blomman för att suga nektar drar sig kronpipen som formats av de sammanvuxna ståndarknapparna neråt, och hårkransen under de ännu slutna märkesflikarna sopar bort de sista pollenresterna. Sedan öppnas märkesflikarna och blomman inväntar nästa insekt samt pollen från en annan blomma. Bildandet av frön förutsätter flera besökande insekter.

Centrala kännetecken då man vill skilja klintar från varandra är formen och färgen hos den torra spetsen på blomkorgens holkfjäll. Hos svartklint är bihanget på de flesta fjällen hos den mörka holken kamartat fransflikigt. Med undantag för kantblommorna påminner svartklint om de hos oss vanligare finnklint (C. phrygia) och rödklint (C. jacea), varav den senare korsats med svartklint: många bestånd uppvisar exemplar vars holkfjäll har oregelbundet eller grunt flikiga och ljusbruna bihang.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page