Iris sibirica Iris sibirica Iris sibirica Iris versicolor Iris versicolor Iris versicolor Iris pallida Iris pallida Iris pumila

© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Tyskiris

Iris germanica

  • Familj: Irisväxter – Iridaceae
  • Växtform: Flerårig ört. Jordstammen tjock, krypande.
  • Höjd: 40-90 cm. Stjälken förgrenad upptill, cylindrisk, fylld.
  • Blomma: Kronan radiärsymmetrisk, mörkt blåröd-ljusblå (ibland röd, gul eller vit), 8-15 cm bred; 6 kronblad i två olika ringar. 3 yttre kronblad, nedåtböjda; 3 inre kronblad, lika långa som de yttre, brett omvänt äggrunda, upprätta. 3 ståndare. Pistillen har 3 stift, 3 märken, stiftflikarna stora, kronbladsliknande, kortare än de inre kronbladen. Blomställningen liknar ett knippe med med 2-4 blommor. Blommorna doftar.
  • Blad: Vid basen, utan skaft, 30-70 cm långa, stjälkbladen mindre. Bladskivan svärdlik, helbräddad, parallellnervig, vanl. något grågrön.
  • Frukt: Utdragen, 3-flikig, 4-5 cm lång kapsel. Frön utvecklas sällan.
  • Växtplats: Gårdar, trädgårdar, vägrenar, stränder. Prydnadsväxt, ibland förvildad.
  • Blomning: Juni.

Irisarna är lätta att känna igen på grund av deras svärdliknande blad och karakteristiska blommor. Till den finländska floran hör ursprungligen endast svärdsliljan (I. pseudacorus), men även andra arter förkommer som rester från trädgårdsodling. Tyskirisen och dess släktingar är de populäraste perennerna i sitt släkte i Finland. I själva verket utgör den ingen tydligt avgränsad art, utan en hel samling arter. Tyskirisarnas stamform är redan den en hybrid och producerar endast sällan frön. Den ursprungliga tyskirisen har korsats med besläktade arter sedan 1900-talets början och på så vis har en mängd olika sorter uppstått. Nästan hela färgskalan finns representerad i de olika korsningarna, men de vanligaste färgerna är violett, vitt och gulorange. Även det vetenskapliga namnet Iris som på forngrekiska betyder regnbåge anspelar på denna färgprakt.

Förädlingen av irisarna har ofta lett till att växterna blivit mindre härdiga och lättskötta. De längst förädlade arterna som är störst och har stora blommor kräver ofta mycket skötsel för att kunna blomma flera år i rad. De något mer anspråkslösa arterna som är medelhöga och har mindre blommor nöjer sig med betydligt mindre: de behöver ingen delning, vinterförvaring eller omplantering, utan klarar sig själva under långa tidsperioder. Tyskirisens tjocka jordstam klarar sig bra i konkurrensen med naturligt förekommande växter, och dess blad kan dyka upp ur marken då den varit övergiven i decennier. Irisar med blåröda blommor som tagit sig ut i naturen kan förväxlas med strandiris (I. siberica), som redan förekommer i Estlands natur. Denna art har smalare blad och mindre blommor än tyskirisen.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page