© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Vippärt

Lathyrus niger

  • Familj: Ärtväxter – Fabaceae (Leguminosae)
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 30–80 cm. Stjälken upprätt, utstående grenar, kantig, ej vingad, kal.
  • Blomma: Kronan zygomorf, först rödviolett, senare blåskiftande, 10-15 mm lång, fjärilslik (5 kronblad, varav överst ett segel, vingar på sidorna och nedtill en köl formad av 2 kronblad). Fodret 5-flikigt. 10 ståndare. Pistillen uppbyggd av 1 fruktblad, 1 märke. Blomställningen en ofta ensidig klase bestående av 2-10 blommor, långt skaft, sitter i bladvecken.
  • Blad: Strödda, med kort skaft och stipler. Bladskivan 4-8 gånger parbladig, utan klänge. Småbladen ovala, uddspetsade, helbräddade, kala, blågröna undertill. Stiplerna smala.
  • Frukt: 35–60 mm lång, kal, svart balja med 6–8 frön.
  • Växtplats: Lundar, friska moskogar, skogsbryn.
  • Blomning: Juni-juli.

Vippärt är fridlyst på Åland.

Ärtväxternas originella blomma har liknats vid en fjäril och ett segel, vilket har gett blommans delar deras namn. Det översta och största kronbladet kallas seglet. På blommans sidor sitter två mindre kronblad, vingarna. De nedersta kronbladen som sitter längst in har vuxit samman till ett slags ränna, som påminner om en köl. Blomman hindrar obehöriga insekter från att ta sig in; bara kraftfulla insekter, främst bin och humlor, klarar av uppgiften. Med hjälp av ändringar i färgen meddelar blomman insekterna var nektarn finns. Först är blomman vackert röd, sedan violett och blå och till slut smutsigt grågrön. De insekter vippärten föredrar lägger lättast märke till nyanser av rött och tar sig till de röda blommor som innehåller nektar; de pollinerade blå blommorna som inte producerar nektar intresserar dem inte. Förändringen i färg beror på att vätskorna i cellerna övergår från att vara sura till basiska.

Vippärten ändrar färg också då den torkar, och i herbarium blir plantan ofta nästan svart. Arten är annars också lätt att känna igen bland ärtväxterna: de flesta arterna i vicker- och vialsläktena har liggande stjälkar och måste ta stöd av andra växter med sina klängen, medan vippärt saknar klängen men har i stället en upprättstående, kraftig stjälk.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page