© Copyright: Bilder: Jouko Lehmuskallio.
All rights reserved.

Vitknavel

Scleranthus perennis

  • Familj: Nejlikväxter – Caryophyllaceae
  • Växtform: Flerårig ört.
  • Höjd: 5-15 cm. Stjälken upprätt-uppåtstigande, ofta blåröd.
  • Blomma: Krona saknas. Fodret radiärsymmetriskt, grönt, 3,5-4,5 mm brett, sambladigt, 5-flikigt, flikarna trubbiga, brett hinnkantade. Vanl. 10 ståndare. Pistillen sambladig, 2 stift, 2 märken. Blommorna i täta knippen i stjälkarnas topp. Stödbladen sträcker sig vanligtvis inte ovanför delblomställningarna.
  • Blad: Motsatta, utan skaft, parvis sambladiga vid basen, ofta böjda åt ett håll. Bladskivan nållik, helbräddad, hårig vid basen, gråskiftande blågrön.
  • Frukt: 3-4 mm lång nöt, fastvuxen i fodret. Fodrets flikar upprätta-inåtböjda. .
  • Växtplats: Vägrenar, stigar, fält, ballastkullar, sandstränder, hällmarksängar.
  • Blomning: Juni-september.

Vitknavel har ett utbredningsområde där Finland ligger på den norra gränsen. På Åland, längst i sydväst, finns en liten, föga enhetlig förekomst. Dessutom har arten gjort sig hemmastadd i Fredrikshamn, en gammal garnisonsstad dit den troligtvis kommit med trafiken från Ryssland. Numera växer den både i Fredrikshamn och det närbelägna Veckelax, men den har påträffats här och där ända upp till Uleåborgstrakten. Hos oss har vitknavel alltid växt på områden som påverkats av människan, som ballastkullar, vägrenar, stigar, gräsplaner och hällmarksängar. Den klarar sig inte särskilt väl i konkurrensen med större växter, men på torra och öppna platser klarar den sig tack vare den djupa, kraftiga roten. Under torra somrar kan den försvinna, för att sedan dyka upp igen då fröna gror under mer gynnsamma omständigheter. I och med att gamla betesmarker vuxit igen och stadsmiljön putsats upp genom asfaltering och plantering av gräsmattor har artens livsrum blivit mindre.

I växtvärlden tyder oansenliga blommor på att en växt är självpollinerande. För oss människor ser vitknavels blommor inte särskilt speciella ut, då de saknar kronblad. Arten pollineras ändå av insekter: i första hand är det myrorna som sprider dess pollen och senare på sommaren även dess frön.

Vitknavel kan förväxlas med den mycket vanligare grönknavel (S. annuus). Denna är ettårig och trivs bättre på bearbetad mark än den fleråriga vitknaveln. Som namnet antyder är grönknavel klargrön medan vitknavel är mer gråblåskiftande. Båda har oansenliga blommor, men hos vitknavel är fodrets flikar trubbiga och de har en bred, vit hinnkant. Grönknavels foder i sin tur har spetsiga och smalt hinnkantade flikar.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page