0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, M. & W. von Wright (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland). Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Gråhakedopping

Podiceps grisegena

  • Familj: Doppingar – Podicipedidae
  • Allmänna kännetecken: En dopping litet mindre än skäggdopping, med kortare och tjockare hals. Näbben ofta riktad neråt, kortare och mer kilformad än hos skäggdoppingen.
  • Storlek: Längd 40–46 cm, vingbredd 77–85 cm, vikt 800–925 g.
  • Bo: Flotte byggd av förmultnande växtmaterial, förankrad i vattenväxter. Bomaterialet färgar de först vita äggen bruna.
  • Häckning: Lägger 3–5 ägg i maj. Båda könen ruvar, ruvningstid 22–24 dygn. Ungarna blir självständiga efter 8–10 veckor.
  • Utbredning: Häckar i Finland upp till södra Lappland i sjöar och i viss mån också i havsvikar. Häckningsbeståndet i Finland ca 6.000–8.000 par.
  • Flyttning: Höstflyttning i augusti-november, återkomst från slutet av april. Övervintringsområden i Nordsjöområdet och i Medelhavet. Övervintrar tillfälligt också i Finland.
  • Föda: Fisk, kräftdjur, musslor och grodyngel.
  • Läten: Högljudd, också under häckningen. Kacklanden och grymtanden och ett grislikt kvidande läte.

Den adulta gråhakedoppingens hjässa är svart, kinder och strupe är grå (hos skäggdopping vita). Hals, bröst och sidor är rödbruna och ryggen är gråsvart. Näbben är svart, gul vid roten. Tarserna är svarta och iris mörkbrun. Ungfågeln liknar skäggdoppingens ungfågel, men halsen är kortare, rödbrun (skäggdoppingens vit) och näbben mörk (skäggdoppingens gulbrun). I vinterdräkt är hjässan svart, kinderna grå och strupen vit fram till nacken. Halsen och sidorna är grå och ryggen brunaktigt grå. Den adulta gråhakedoppingens rödbruna färg saknas nästan helt i vinterdräkten.

Gråhakedoppingen börjar sin dykning med ett litet hopp. Gråhakedoppingen bär ofta sina ungar på ryggen eller under vingarnas skydd.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page