0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, M. & W. von Wright (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland). Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Kustpipare

Pluvialis squatarola

  • Familj: Pipare och vipor – Charadriidae
  • Allmänna kännetecken: En vadare, störst bland piparna, som också har den kraftigaste näbben och det största huvudet. Ryggens fjädrar mörkgrå, med vit kant. Ungfågeln har istället ljust beigegult på de ljusa områdena. Armhålorna (axillarerna) svarta.
  • Storlek: Längd 26-29 cm, vingbredd 56-63 cm, vikt 135-227 g.
  • Bo: En grund grop i marken i tundramiljö. Sparsamt med bomaterial (lav, stjälkar och växtdelar).
  • Häckning: Lägger 4 ägg i juni. Båda könen ruvar, ruvningstid 26-27 dygn. Ungarna flygfärdiga efter ca 23 dygn. Ungarna borymmare och söker sin egen föda redan som mycket små.
  • Utbredning: I Finland genomflyttare. Häckar på tundran, närmast Finland på Kaninhalvön. Under flyttningen påträffas den rastande på gyttjestränder och på små skär i havsmiljö.
  • Flyttning: Höstflyttningen i augusti-november, återkomst i maj-juni. Flyttar ofta på mycket hög höjd. Övervintrar vid Afrikas kuster ända ner till Sydafrika.
  • Föda: Ryggradslösa djur.
  • Läten: Flyktlätet en trestavig vissling “pii-y-vii”.

Kustpiparen liknar ljungpiparen i dräkten, men skiljer sig från den på den vitaktiga nacken och hjässan, den gråspräckliga ryggen och avsaknaden av den för ljungpiparen kännspaka vita sidolinjen. Den adulta kustpiparens buk är svart fram till tarserna, bukens bakre del och undergumpen är vita. Den unga kustpiparen är ljust gråspräcklig. Ryggen är jämnt prickig med gulbruna tvärmönster och mörka fjäderspetsar. På den ljusa gulbrunaktiga buken finns smala streck.

En flygande kustpipare har i alla dräkter tre kännetecken; ett vitt vingband och vit stjärtspets och mörka axillarer. Kustpiparens tarser och näbb är svarta. Iris är mörkbrun.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page