0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, Kari Pihlaviita, M. & W. von Wright (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland). Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Ljungpipare

Pluvialis apricaria

  • Familj: Pipare och vipor – Charadriidae
  • Allmänna kännetecken: En medelstor vadare. Litet mindre än kustpiparen, brungula kanter på ryggens fjädrar, näbben relativt liten, axillarer (armhålans fjädrar) vita. Fågel i sommardräkt svartvit på buken.
  • Storlek: Längd 25-28 cm, vingbredd 53-59 cm, vikt 160-220 g.
  • Bo: En grund grop i marken på fjälläng eller på myrtuva. Sparsamt med bomaterial (lav, bitar av skott och gräs).
  • Häckning: Lägger 4 ägg i maj. Båda könen ruvar, ruvningstid 27-29 dygn. Ungarna flygfärdiga efter 28 dygn. Ungarna borymmare, söker själva sin föda redan som mycket små.
  • Utbredning: Häckningsfågel på fjällängar och i fjällbjörkbältet och söderut på myrar. Förekommer sparsamt i södra Finland, utbredningens tyngdpunkt nordlig. Finlands häckningsbestånd beräknat till 40.000-80.000 par. Påträffas under flyttningen på åkrar och stränder.
  • Flyttning: Övervintrar i Medelhavsländerna och västra Europa. Höstflyttningen i juli-oktober och återkomst i april-maj.
  • Föda: Ryggradslösa djur.
  • Läten: En melankolisk vissling “pyiih”.

Ljungpiparen är i storlek med en trast, en kompakt och kortnäbbad vadare, vars rygg är brokig i svart och guldgult och buk är svart. På gränsen mellan ryggens och bukens färger går ett brett vitt band från pannan ända till undergumpen. Ungfågeln är genomgående gul och svartbrokig. I flykten är de nästan enfärgade vingarna och stjärt och de vita axillarerna. Tarserna är svartgrå, näbben svart och iris brun.

I Finland påträffas två raser. Största delen av de häckande ljungpiparna tillhör den nordliga rasen (P. a. altifrons) och södra Finlands ljungpipare har nominatrasens (P. a. apricaria) drag. I Finland påträffas tillfälligt också den liknande sibiriska tundrapiparen (Pluvialis fulva), som är litet mindre och smalare än ljungpiparen och har förhållandevis större huvud. Halsen och tarserna är längre, näbben längre och mer jämntjock. Axilliarerna är brungrå. Sibiriska tundrapiparens läte påminner om svartsnäppans, en tvåstavig vissling.

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!



Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page