0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, M. & W. von Wright: Svenska fåglar (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland). Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Ormvråk

Buteo buteo

  • Familj: Hökartade rovfåglar – Accipitridae
  • Allmänna kännetecken: En medelstor rovfågel med breda vingar, kort hals och rätt så kort stjärt, i stort sätt lika lång som vingen är bred (från framkanten till bakkanten).
  • Storlek: Längd 46-58 cm, vingbredd 110-132 cm, vikt 0,55-1,1 kg. Honan större än hanen.
  • Bo: Vanligtvis i ett barrträd litet under kronan. Byggt av ris, fodrat med renlav och mossa och prytt med blad. Använder andra rovfåglars, kråkors och t.o.m. ekorrars gamla bon, som den förbättrar. Samma bo kan vara i användning i åratal.
  • Häckning:Lägger 2-6 ägg i slutet av april. Båda föräldrarna ruvar. Ruvningstid 34-35 dygn. Ungarna flygdugliga efter 40-42 dygn.
  • Förekomst: Häckar ända upp till Skogslapplands nordgräns. Trivs på gränsen mellan större skogsområden och bebyggelse. Populationen i Finland beräknas till 5.000-7.000 par.
  • Flyttning: Höstflyttningen börjar i augusti och är livligast i september-oktober. Återflyttningen från början av mars och livligast i slutet av april. Övervintrar vissa år hos oss (goda sorkår). Övervintrar i Afrika (underarten vulpinus) och i Europa (underarten buteo).
  • Föda: Små däggdjur, ormar, grodor, fågelungar och i någon mån insekter, maskar osv.
  • Läten: Vanligast är ett långtljudande gnäll.

Ormvråkens vingar är breda och avrundade i spetsen. Då ormvråken kretsflyger hålls stjärten utbredd och vingarna lyfta i ett grunt V och i glidflykt är de nästan plana. Under aktiv flygning slår ormvråken vanligen 4-5 vingslag varefter den glider med vingarna vågrätt eller en aning upphöjda (jfr bivråk).

I Finland påträffas raserna (underarterna) buteo- och vulpinus. Mest är det vulpinus-rasen som är ljusare än nominatrasen och vars roströda stjärt har smalare mörka än ljusa ränder. Nominatrasen häckar åtminstone på Åland. Nominatrasens individer är bastantare, mörkbruna och stjärtens mörka ränder är bredare än de ljusa. Ormvråkens tarser är gula, näbben blåtonad, vaxhuden gul och iris varierande från gulbrun till mörkbrun.

Ormvråken jagar antingen från en utkiksplats eller genom att kryssa över jaktområdet. Den kan ibland ryttla en kort stund (jfr. fjällvråk).

Andra arter i samma genus
Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page