0:00
0:00

© Copyright: Bilder: Jari Peltomäki, Jouko Lehmuskallio, M. & W. von Wright: Svenska fåglar (Kansalliskirjasto, The National Library of Finland). Ljudfil: Jan-Erik Bruun. All rights reserved.

Salskrake

Mergellus albellus

  • Familj: Egentliga andfåglar – Anatidae
  • Latinsk synonym: Mergus albellus
  • Allmänna kännetecken: En liten skrake. Hanen mycket ljus. Honan liknar en slank knipa, men har vit strupe och övre hals. Svart vingband.
  • Storlek: Längd 38-44 cm, vingbredd 56-69 cm, vikt 450-650 g.
  • Bo: I hål eller holk.
  • Häckning: Lägger 7-11 ägg i maj. Endast honan ruvar, ruvningstid 26-28 dygn. Ungarna flygfärdiga efter ca. 10 veckor. Ungarna borymmare, söker själva sin föda redan som mycket små, men ungkullen håller sig nära honan.
  • Utbredning: Häckar fåtaligt i norra Finlands vattenområden. Stammen starkast i Salla och i Kuusamo. Finlands häckningsbestånd beräknat till 1 000-2 000 par.
  • Flyttning: Höstflyttningen i oktober-december, vårflyttningen i april-maj. Övervintrar i Östersjön, västra och mellersta Europa. Små mängder övervintrar i Finland.
  • Föda: Fisk, ryggradslösa djur.
  • Läten: Hannens spelläte dovt, accelererande knarrande som avslutas med ett hickande läte.

Salskraken är den minsta av skrakarna, endast knipstor. Hane i praktdräkt är vår ljusaste andfågel, och kan tas för en simmande mås. Det finns svart endast i de små runda fläckarna i näbbroten, i en rand i nacken och i mitten på ryggen. En flygande hane ser mörkare ut än en simmande, vingtäckarna har en vit stor fläck delad av två svarta streck och vingpennorna är svarta. Salskrakehonan liknar kniphonan men är smalare och har en vit kind som avskiljs tvärt mot den rödbruna hjässan. Vingmönstret är lika som hos hanen. Salskrakens tarser är grå. Näbben är grå och näbbnageln ljus. Iris är rödbrun, men ändrar med åldern till pärlgrå.

Andra arter i samma familj

Follow us!

Identifiera arter!

Sivun alkuun / Top of the page